Nu är Celvin matad och mycket nöjd igen. Han ligger bredvid mig i soffan och snackar lite. Så söt att man bara smälter! I fredags köpte jag ett babygym till honom som har visat sig vara en succé. Jag köpte även till en liten speldosa som jag har hängt på och när vi spelar den ser Celvin ut att flina. Nedan ser ni en mycket koncentrerad Celvin i sitt mumintrolletgym.

I morse fick Fredrik ett ordentligt leende av Celvin. Celvin och jag låg kvar och mös i sängen när Fredrik kom in i rummet och och böjde sig över Celvin och pratade med honom. Kolla vad han ler sa Fredrik till mig och då började Celvin skratta. Så mysigt! Tänk att en sådan liten varelse kan göra två vuxna personer så lyckliga. 

På kvällsrundan ikväll stannade vi till på Lindö och jag passade på att träna lite. Jag testade några av Anjas valpövningar för att få känna på dem. Kiwi var ju inte med på kursen igår, jag visste ju inte hur det skulle gå med Celvin, men då det gick så bra ångrade jag att jag hade lämnat henne hemma. Jag tränade även starter efter att jag hade skruvat upp Kiwi till max. Jag utmande henne ordenligt (sprang och tjoade, stod stilla och ryckte som om jag skulle starta ett staffettlopp, sa klara, färdiga mm) och självklart fick hon inte gå på något annat än mitt ok. När jag sa ok stod jag helt still. Det gick galant, trots att vi inte gjort detta på rätt länge. Jag ska dock inte underskatta denna övning utan förtsätta att göra den ofta. Allt för många förare har problem med tjuvstarter på tävling och det är så onödigt. Det finns så mycket annat som kan stjälpa på en tävling.

Under tiden jag trände Kiwi gick Fredrik en sväng med Celvin i vagnen och de andra två hundarna. När de kom tillbaka parkerade jag Kiwi och körde med Meya. Den gamla damen hade nog gått och laddat en hel del för hon var helt rabiat, me like!! Hon kampade som en galning jag tror aldrig att jag har fått henne att kampa så på det viset. Ha, ha! Jag började tom blöda, ett gammalt sår råkade hon slå upp men det var bara att bita ihop. Jag hade aldrig tolererat det med en anna hund men med Meya var det ok! Under tiden låg Kiwi helt lugnt och spanade in oss.

Sist och faktiskt minst fick Tindra träna. Även hon var laddad upp över öronen men det är inte lika ovanligt. Hon kampade som en galning (som vanligt) ända tills hon upptäckte att jag hade blodpuddning som belöning. Då släppte hon till min stora förvåning kampen. Jag testade därför en annan ganska enkel övning som Anja tipsade om i går. Tindra skulle kampa för att få godis. Hon fick alltså inte godis förrän hon kampade och inte slutade förrän jag sa att det var ok att sluta. Denna övning är ju strålande för en hund som inte har ett jättestort föremålsintresse. Jag kommer nog även att köra detta en del med Tindra och då använda blodpudding som belöning igen. Varken Kiwi eller Tindra har fått det mer än en gång tidigare men det har visat sig vara en helt strålande godisbelöning. Det är allt för lätt att köra på med en belöning som funkar och glömma bort att testa flera för att få hundarna att ge det lilla extra. Tindra fick även köra lite torrhandling som hon älskar och gora några konster.

Nu väntar sängen, natti natti!

Förresten, om någon av er som är med på bilderna inte vill vara med i min blogg - bara säg till. Jag plockar då bort bilden omgående!!   

Lördagen började med en fortbildning för instrutörer på klubben som Anja Giermann höll i. Hon förmedlade en hel del från Eva Bodfäldts kurser som hon tidigare hade gått men kom så klart även med en del egna tips och goda råd. Vi fokuserade övningar/lösningar man kan göra på valp- och slygelkurser. Kursen var mycket givande, jag kände att jag kom hem med en  hel del men framför allt fick Anja mig att tänka i lite andra banor och kanske bli lite mer kreativ även i min egen träning.

Här ser ni Anna-Lena som har tagit ett kliv upp för att kunna se och höra lite bättre;o)...

Anja lånar Angie och Kev (heter han så?) och visar några bra övningar som kan få den lilla valpen mer uppmärksam på sin matte. Observera att Kev är vuxen vovve och inte en förvuxen bebis;o).

 Cissi lysnnar noga på det som förmedlades från Anja...

Bedårande Flex...

När kursen var slut hämtde Fredrik upp mig och Celvin som för övrigt hade skött sig helt strålande på sitt första långa aktivitet utanför hemmet. Vi åkte ner till huset där vi mötte upp Fredriks bror och fru som fick se vårt hus. Sist de var hos oss var det bara en stor tomt så det har hänt en hel del. Efter husvisningen tog vi en promenad ner till sjön och satte oss där för att fika. Fredrik hade förberett supergoda frallor och tagit med. Vilken kille man har!!!

Det var snudd på vindstilla och därmed varmt och skönt. Fredrik satt i T-shirt och fikade!! Vi mådde alla gott och satt och njöt. Inte bara vi gjorde det... Kiwi var som ett yrväder och sprang fram och tillbaka runt oss och kollade läget. Hämtade pinnar och annat som hon kom och visade upp. Jag passade på och testa några kommando då jag trodde att Kiwi hade ögonen på helt andra saker än oss. Dock imponerade min lilla jycke på mig, hon svarade blixtsnabbt varje gång! Puh, vilken tur!!

 Celvin är ledsen, skriver mer snart...

Vi har haft strålande solsken i två dagar, våren har äntligen kommit till Kalmar! Igår gick vi som vanligt ner till Långviken på lunchpromenaden, Kiwi och jag och stannade där en stund för att träna. Innan vi gick hem stannade vi till nere vid vattnet och beundrade utsikten. Kiwi var bra sugen på att hoppa i sjön och simma men det satte jag stopp för. 

På vägen hem gick vi förbi en ursöt liten ekorre men innan jag fått upp kameran hade den sprungit långt upp i ett träd. Ekorrar är bland det sötaste djur jag vet! Åh, vad jag önskade att jag hade haft en fin systemkamera och kunnat zoma in ordentligt. Jag kanske ska önska mig det i 30-årspresent i december?? :o)

Idag var det ännu finare väder och vi stack direkt ut på en långrunda med hundarna så fort Fredrik kommit hem från jobbet. Vi gick hela vändan ner till Svinö och gick sedan "femman" där så promenaden tog över två timmar. Underbart! Vi var alla väldigt nöjda när vi kom hem. Celvin sov hela rundan, skönt att han kommer till ro så bra i sin vagn.

En bild på fina, fina Kiwi i gräset på Svinö.

Fredrik passade på att ta en bild på mig och Kiwi. Ehh, är det hunden som ska spana in matte eller är det tvärt om?:o)

April, april...

Jag blev totalt grundlurad ikväll (trots att det inte är den 1:e april). Hundarna påminde mig om att det var dags för mat och jag sneglade till på klockan och såg att så var fallet. Jag gav dem mat och de åt snabbt medan jag plockad fram mat till mig och Fredrik. Fredrik och Celvin satt inne i vardagsrummet och när jag kom in till dem sa Fredrik, du gav väl inte hundarna mat nyss? Ehh, jo svarade jag. Det hade han tydligen redan gjort i vanlig ordning. Skit, pomfritt... Jag rusade ut i köket och såg till min förtvivlan att alla matskålarna var tomma igen. Hoppsan! Attans hundar, de lurade mig. Nästa gång kanske jag ska fråga husse om det har fått mat eller inte. Sedan Celvin kom har det varit Fredrik som har gett hundarna mat, det har liksom blivit så, kanske för att det är han som fortfarande har rutin kvar i vardagen och har koll på tider mm. Mina dagar kan ju variera lite från dag till dag beroende på antal timmar sömn på natten mm.

I morgon bär det av till Öbhk. Jag ska på fortbildning för instruktörer och det ska bli jätteintressant. Celvin ska med så klart! Hoppas att vi reder ut det, om inte har Fredrik lovat att komma och hämta oss på en gång!

Nu är det snart dag att sova men innan det vill jag passa på och tipsa om en härlig film med trix:

http://www.youtube.com/watch?v=ejioz8N9h3U

Sov gott!

Igår firade vi Fredrik som fyllde 35 år i lördags. Han fick en massa fina presenter bla. två ursnygga barstolar som kommer passa perfekt i vårt nya hus, en gryta till vår nya induktionshäll, en hel del pengar, verktyg som jag inte riktigt vet vad det var men Fredrik visste och var helt salig. Han går igång på verktyg kan jag lova.

Efter maten fick släkten smaka på två tårtor som vi själva bakat.

En för Fredrik:

Och en för Celvin som fyllde en månad:

Vi passade även på att ta ett kort på fyra generationer. Mormor, mamma, jag och Celvin.

I kväll på vår långpromenad passade vi på att handla nere vid södercentrum. Utanför affären stod en stor hund och skällde. Jag var lite orolig först då jag inte visste om den var uppbunden eller inte och den lät ganska upprörd. Vanligtvis brukar jag inte tänka så mycket på andra hundar men idag gjorde jag det, Kiwi är verkligen i höglöp just nu och jag ville inte att hon skulle locka till sig några hanhundar.

Fredrik tog ett foto på oss när han kom ut från affären. En kvinna och ett barn passerade honom och just då pekade barnet på oss och sa tripp trapp trull. Ha, ha, faktiskt ser hundarna ut som tripp, trapp trull på bilden;o).

Det händer massor med lille Celvin just nu. Bland annat har han blivit stark. Han har börjat lyfta huvudet lite längre stunder och grabbar tag i det mesta han kommer över. Att byta kläder på honom tar nu lite längre tid än vanligt för han hjälper så gärna till! Gulleunge! Idag kunde han följa mig med blicken när jag rörde mig från sida till sida framför honom och kanske fick jag se första leendet oxå. Jag tror inte att det var magknip den här gången.

Just nu ligger Celvin i pappas famn och sover. Det är inte utan att pappa oxå blir lite trött, det smittar av sig.

Nu är det dags att sova. Undrar hur hungrig lillen kommer att vara i natt...?

I går gick jag in i en ny fas, en fas som tyder på att smekmånaden är över och vardagen nära. Jag är inte på något sätt deprimerad om det låter så, jag känner mig fortfarande otroligt lycklig och harmonisk men jag har kommit på att jag är mer än bara mamma. Jag insåg att jag fortfarande har fyra kilo kvar att gå ner till jag är på samma vikt som vid inskrivningen i vecka 11 och att vi nu ska göra något åt det, jag insåg att mitt vilande shoppingbegär började vakna till liv efter att den stora magen försvunnit. Jag insåg att jag dessutom blivit sugen på att röra på kroppen mer än å bara promenera. Jag känner mig oerhört pigg, piggare än jag gjort på bra länge!

Kiwi löper nu på dag 10 och befinner sig säkert i höglöp. På henne är det inte lika lätt att se det på som det varit på mina andra hundar för hon har betett sig som om hon är i höglöp sedan dag ett. Hon har dessutom börjar fjanta sig enormt för Fredrik. Hon springer och hämtar saker och lägger i hans knä ideligen, hoppar baklänges med rumpan mot honom och sitter och halvmorrar/skäller framför honom. Ingen rast och ingen ro för Fredrik minsann;o). Undrar varför hon bara gör så med honom och inte med mig? Så fort löpet är över ska jag ta tag i agilityn och det ska bli såå j*kla kul!! Tiden tickar på, jag hoppas på att känna mig startklar när Kiwi är 18 månader. Det finns nämligen faktiskt flera tävlingar i närheten som vi tänkte åka på.

På tal om tävlingar så har jag gjort något som egentligen är emot mina principer. Jag satte i höstas ett mål som jag visste var svårt att nå men jag trodde ändå att det fanns en rimlig chans. Jag vill så gärna starta LK1 (Lydnadsklass 1) i April hemma på klubben men jag har bestämt mig för att hoppa över det. Faktiskt så har det blivit mindre träning än jag trodde att det skulle bli sedan Celvin föddes och de veckorna hade varit så värdefulla för oss. Nu när vi väl kommit igång igen började Kiwi löpa, visst går hon fint att träna ändå men jag hade behövt träna med en massa störning och på Kalmar BK får man inte vara med löptik. Jag kan inte åka till Öland för det är för långt för lille Celvin än så länge. Han måste sitta bak eftersom vi har airbag fram och det känns läskigt att inte kunna ha full uppsikt över honom. Just därför! Så ja, lydnadstävlingar får vänta, viktigast för mig är att vi känner oss klara för start den dagen det blir av.

Idag fyller Fredrik 35 år men vi ska egenligen inte fira honom förrän i morgon. Dock är vi bjudna hem till mina föräldrar på kroppkakor idag och jag tror att han kan tänkas få två STORA paket av dem redan idag... Hoppas inte han läser detta innan han har fått dem:o). I morgon kommer mina föräldrar, Fredriks pappa och övrig släkt hit på middag och ska fira Fredriks födelsedag. Det ska bli trevligt att träffa alla igen! 

I går kväll tog en gammal vän kontakt med mig. Jag har inte träffat henne på säkert 15 år, om det räcker. Urkul! Jag hoppas att vi kommer ses framöver!

Nu kom Fredrik hem efter att ha varit på gymet och cyklat för barncancefonden. Celvin sover.. bäst å passa på och duscha!

Idag har vi haft besök av Fredriks mamma Mariette och Mormor Maj-Britt. De var här för att hälsa på lille Celvin och samtidigt gratta Fredrik som fyller 35 nästa helg. Efter lite mat och fika tog vi med oss dem över till Öland för att visa vårt hus.

Vår spis var klar sånär på att den ska målas vit av oss i nästa månad. Den är grym.. jag är såå nöjd med den! 

Igår kväll hade vi våra gamla grannar Sofie och Lalle hemma på middag och det är alltid lika kul att träffa dem! På bilden nedan ser ni Celvin ligga och sova gott på Sofies mage. Sofie och Lalle ska få en egen liten bebis i mitten av maj och jag tror att de längtar lite extra nu efter att ha gosat med Celvin. 

Veckan har passerat i ett rasande tempo. På dagarna har jag och Celvin varit själva då Fredrik varit på jobbet. Vi hinner inte göra så mycket mer varje dag än att äta, byta blöja och gå en promenad och vips så är klockan 17:00 och Fredrik kommer hem. Dagen blir ganska kort med tanke på att jag måste passa på att sova på förmiddagen eftersom Celvin har fått för sig att man ska ligga och träna kickboxning på natten och gärna jollra lite glatt samtidigt. Glöm det där jag skrev om att han sover så himla bra om nätterna;o). Han har varit även otroligt hungrig, velat äta i parti och minut, men vi fick svaret på BVC i veckan. Celvin hade vuxit på sig en hel del vilket var jättebra. Förmodligen har han haft ett par "tillväxtdagar" som sjuksköterskan kallade det. 

Om kvällarna har vi haft en hel del besök vilket har varit supertrevligt! Både Fredrik och jag gillar att ha folk hemma så vi ser fram emot nästa vecka då det kommer ytterligare några stycken och hälsar på!

Jag och Kiwi har lite smått kommit igång med träningen igen. Det har gått lite till och från och jag kan enbart konstatera att vi har mycket att ta igen! Jag hoppas att lite intensivträning gör susen! Kiwi har även blivit stor, hon började löpa i torsdags. Finally! Dock beter hon sig efter två dagar redan som om hon är i höglöp, undrar vart det här kommer att sluta?

Lägger även in ett par bilder från en promenad i veckan. Märk väl att min jacka matchar vagnen och väskan. Det gäller att vara en hip morsa;o).Vi stannade och fikade på en bulle och det var två hundar som blev väldigt sugna på att smaka:o).

Jag hade laddat för en riktigt lång promenad med min nya bärsele i går, men så blev det inte. I förrgår innan jag skulle sova kom en liten bacill flygandes och på två sekunder var jag genomtäppt i näsan, hade frossa och jätteont i varenda liten led i kroppen. Jag låg vaken till och från hela natten, jag gick tom med upp och tog febern för jag trodde att jag var jättesjuk. Hmmm, 35,7 visade den;o). Visst att man ska lägga på 0,5 när man tar den i armväcket men någon feber hade jag alltså inte.

Jag sov sedan mer eller mindre hela dagen i går. Kroppen värkte varenda liten vaken minut och det kändes som jag bara ville gråta. Först klockan 20:00 vaknade jag i soffan och började känna mig lite ok.. OCH HUNGRIG! Då bakade jag scones och efter det kändes det mycket bättre. Skumt! Det värsta är ju lill-kilen, vi vill verkligen inte att han ska bli sjuk nu, han är för liten för det än. Vi skyddar honom från stora folksamlingar mm men jag har inte haft en tanke på att jag skulle kunna bli sjuk och dra hem det till honom.

Celvin utvecklas mer och mer för varje dag, han börjar bli nyfiken på sin omgivning. Ligger gärna länge och bara ser sig omkring och han lyssnar när man pratar med honom. Häftigt! Han är än så länge världens snällaste, sover nästan hela natten med ett litet matuppehåll runt 05:00. Sedan sover vi igen till 09:00-tiden. Är väl bara att njuta så länge det håller i sig. Just nu sitter han så snällt bredvid mig i soffan. Vi väntar på att pappa Fredrik ska komma hem på lunch. Efter det tänkte jag bege mig ut på promenad. På något märkligt sätt märks det att min kropp är van vid att röra på sig.. det riktigt kryper i kroppen på mig om jag inte gör något på nån dag. Nu kan ni tänka er hur det känns, är ju Fredrik som har stått för de flesta långrundor sedan Celvin kom för två veckor sedan. Tack älskling, jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig!!

I huset händer det grejjer! Just nu håller de på och gipsar tak och innerväggar. Monterar det sista på spisen samt lägger golv. Fredrik och jag har äntligen gjort ALLA val utom ett och det är en kommod till badrummet. Det är svårt att hitta en fin i rätt prisklass. All inredning blir mycket dyrare bara för att den är svart. Konstigt och väldigt typiskt!

Runt den 1 april är det så pass färdigt i huset att vi kan börja spackla, tapetsera och måla och detta tänkte vi göra själva. Dessutom ska vi montera köket och alla garderober så ja, vi kommer ha att göra!!

Det går inte i ord att beskriva hur roligt det är! Kan ni tänka er... vi har hållt på i 1,5 år med detta husprojekt och om 2,5 månader flyttar vi in. Jippi!

I kväll körde Per och Zico ett kanonlopp i Linköping vilket resulterade i en 2:a placering, pinne och en direktbiljett till SM i Karlskrona den  12-14 juni. Här kan ni se kvallistorna. Pers lag kvalificerade sig för ett tag sedan vilket betyder att de kommer att ställa upp både individuellt och i lag. STORT GRATTIS till er!

Födelsedagsbarn

Idag fyller världens bästa Kiwi ett år. Det är helt otroligt vad fort tiden har gått. Jag minns det som igår då Anja kom till mig och sa att K-kullen hade fötts hos Mickis på Emenem. Jag hörde direkt av mig till Mickis och en vecka senare blev det bestämt att en av tikarna skulle flytta till solen och vindarnas ö.  

Jag har haft ett superkul år med Kiwi, hon är en underbar kompis som nu dessutom visat sig vara en fantastisk barnvakt:o). Och roligare kommer det att bli... detta året hoppas jag blir ett år fyllt av träning.

Annars?

Fredriks pappadagar är nu slut... på måndag är han åter i arbete. Vi har det så bra här i Sverige som har detta system med att pappan är hemma med barnet och mamman det tio första dagarna efter barnets födelse. Det är en hel del nya rutiner som ska sättas, ett helt nytt sätt att leva. I alla fall för mig som alltid varit ganska spontan. Nu behöver man planera mycket noggrant om man ska åka en sväng till huset, till BVC eller likande. Planera noga för att sedan alltid spräcka sin planering pga en hungrig bebis eller blöt blöja;o). Jag har lärt mig att det inte räcker med en plan B utan bör finnas en plan C oxå. Jag får börja leva som de gör på vissa ställen i Afrika. De säger att de kommer förbi och hälsar på men de säger inte exakt när... det kan tydligen därför dröja en timme eller kanske flera dagar innan besöket kommer. Det vore nåt här i Sverige. Or not? 

Bärsele för ljuvliga promenader

Äntligen har min bärsele kommit, tyvärr inte i den färgen vi beställde men det struntar jag i. Jag har inte lust att skicka tillbaka den och behöva vänta ytterligare ett gäng dagar för att få rätt färg. Förmodligen funkar denna lika bra som en helsvart. I morgon ska vi ställa in den sedan bär det av på långpromenad. Jag lade ner flera timmar på att hitta en riktigt bra och valet stod först mellan en bärsjal och en sele. Då jag ansåg att bärsele borde vara lite enklare att använda och jag hittade en dyr sak som var ergonomisk både för barnet och den som bär slog jag till. Jag kommer förmodligen att nöta på den i det oändliga...