Igår när jag körde hem från träningen kände jag mig helt förstörd, det gick mao inget vidare. Idag kan jag se tillbaka och hitta en hel del saker som faktiskt gick toppenbra. Kiwi höll ihop huvudet även när hon gick upp i stress. Balansen och A:et gick hon över (med hinder både framför och efter) trots att hon fram tills bara 24 timmar innan varit vettskrämd! Och då var ändå underlaget jättevått av allt regn. Visst måste jag glädjas över framstegen oxå men det är ledsamt att hon går upp så i stress när andra hundar kör agility, ett bekymmer som vi har haft med oss mer eller mindre hela hennes liv. Vi har jobbat på att hon ska kunna sitta lugnt bredvid och det och det har varit bättre en tid för att nu komma tillbaka igen, med dunder och brak. Jag tänkte att jag ska vänta tills efter hennes löp (kommer vilken dag som helst) och efter det ska vi ta tag i problemet en gång för alla! Jag har helt klart inte tränat detta tillräckligt bra. Små, små myrsteg fram som min förra chef hade som favoritcitat;o).

Jag vill poängtera att jag inte skyller några av Kiwis galenskaper på löp, hormoner eller annat utan tar på mig det helt och fullt! "Hunden är aldrig bättre än sin förare" eller "sådan förare sådan hund". Men jag kan ju inte förneka att hunden just nu är i den sista och tuffaste könsmognaden och dessutom ska löpa inom kort. Det kryddar ju bara tillvaron lite extra;o).

Idag körde vi ett lydnadspass med ett fritt följ, jag tror aldrig att man kan träna det för mycket men det börjar iaf kännas riktigt bra! Efter det gjorde vi några inkallningar. En av gångerna fick jag ett infall och kommenderade "stå" mitt i en inkallning och ställde sig perfekt, jag tror att vi hade fått rätt fina poäng om det hade varit tävling! Duktig, duktig vovve! Jag har ju inte tränat stå i det sammanhanget, jag tränar sällan hela moment utan delar upp dem och fokuserar på att alla delar ska bli perfekta. Kan hunden alla delar så fixar den att sätta ihop dem utan problem oxå.

Ett moment blir två delar:

Vid exempelvis en inkallning vill jag att hunden ska komma blixtersnabbt in till mig och har därför delat upp den i två delar under träning;

1). Hunden springer till mig och när den strax är framme kastar jag en trasa med vänster hand en bit bakom mig. Detta för att få hunden att vilja springa snabbt. 

2). Andra delen är ingången, hunden ska sätta sig i position vid min vänstra sida. Det gör jag i många olika sammanhang, jag lär hunden att hon så fort jag ställer upp mig ska springa och sätta sig. Detta lärde hon sig ganska fort.

Om jag inte hade delat upp dessa kunde det har funnits en risk att hunden koncentrerat sig på att den ska sätta sig fint i position och därför tappat fart.

Kiwis resultat har kommit in på SKK:s hemsida. Hon fick ett B på sina höfter och UA på armbågarna. Underbart!! Kiwis föräldrar har god statestik men det har ändå varit lite nervöst såklart. Man kan aldrig gardera sig helt!

A: Normala höfter grad A

B: Normala höfter grad B

C: Lindrig dysplasi

D: måttlig dysplasi

E: Höggradig dysplasi

Om du är intresserad kan du läsa mer genom att klicka på länken

Idag var Celvin och jag på BVC för en 6 månaderskontroll och jag kan inte säga annat än att han gick igenom besiktningen med beröm godkänt! Allt verkade ok så här långt. Han hade ett väl utvecklat språk och var väldigt stark för sin ålder. Sköterskan observerade att han har mycket saker för sig hela tiden. Pilla lite här, pilla lite där, skälla ut en liten plastko, leka indian (vilket tydligen var väldigt tidigt) rulla runt, äta på fötterna, händerna mm mm. Man kan tro att vi var där en hel eftermiddag men allt detta hände på mindre än en kvart! Vi fick oxå goda råd om hans kost och vi ska utöka till flera portioner per dag. Det verkade som han fortfarande lågt lite lågt i vikt även om han följer sin kurva. Det var inget som jag skulle bekymra mig om iaf.

I går var jag och Celvin på babysim. Det hela började lite knasigt med att han sov längre än vanligt på morgonen och hann därför inte med sin fm-sovstund förrän vi svängde in vid teleskolan. Då somnade han och sov ända tills jag väckte honom genom att ta på badbrallorna. Sen var det dags att hoppa i vattnet ca 10 minuter senare. Under nästan hela passet var han varken glad eller ledsen. Han såg ut att vara ganska nöjd bara. I slutet skrattade han ordentligt när vi hoppade upp och ner i vattnet. Det gillade han verkligen. Han gillar ju det även på torra land. Han kommer säkert bli lika galen i karuseller som jag alltid har varit.

Snart ska jag ut i regnet och ha avslutning på agilitykursen. Det ska bli jättekul, (är man lite dum i huvudet eller?) Jag menar, när man kan välja att stanna hemma och krypa ner under en filt i soffan så packar man ist in hunden i bilen och tränar UTE för att det är så förbaskat kul!

Har förresten legat vaken i natt igen (stackars mig) och det berodde inte denna gånegn heller på Celvin för han sov så gott. Det var lilla Kiwi som höll mig vaken, jag lovar, jag grubblar ihjäl mig! Måtte vi snart vara på banan igen. Idag ska jag testa ett nytt sätt om det låser sig för henne. Nu får det vara nog!! Jag vill så gärna ha en liten videokamera så jag kunde lägga ut lite klipp på den träning som faktiskt går bra. Lite för att peppa mig själv oxå;o).

Nu dags för mat. Är alldeles för dålig på att äta när Fredrik inte är hemma. Kände på BVC att jag började skaka, kom då på att jag inte hade ätit ngt mer sedan frukost kl 8, jo en banan kl 10.Har varit aningens bättrenu när jag ammat, har försökt tänka på Celvin, att han ska få is sig sitt. Jag tvärt emot alla andra kommer väl rasa i vikt efter att jag slutat amma och det gör ju inget isf.

Hjälp, klockan springer på... Snart dax att åka. Hinner inte läsa igenom det jag skrivit så ni språkpoliser där ute... ni får ha överseende med både stavfel och meningsbyggnadsfel. 

Idag när jag kom upp till klubben hade jag bara ett mål i sikte; Kiwi skulle över balansen frivilligt innan vi åkte hem och vi lyckades! Jag visste att eftersom hon tidigare gått över utan problem så gällde det bara att övertyga henne om att det är ganska så häftigt att springa över. Jag började så som jag gjort de senaste veckorna med att låta henne ta sista delen med en belöning nedanför kontaktfältet. Efter det lyfte jag på henne, högre och högre upp ända tills jag var vid den andra nerfarten. Först var hon jätterädd och ville bara därifrån och jag tänkte att det hä går aldrig men sen tänkte jag att nu jäklar ska du över. Jag ger mig inte! Efter några repetitioner märkte jag att hon började tycka att det var lite häftigt och ville iväg snabbt till belöningen och då kände jag att det var dags att testa hela balansen. Hon tvekade lite först men det krävdes inte mycket övertalning innan hon var över... och fort gick det. Vi gjorde om detta rätt så många ggr så jag hoppas nu att det inte ska vara några problem mera! Jag tänker vänta med gungan ett tag till, tills balansen känns helt inlärd, eftersom det var den som ställde till det förra gången. Jag ska oxå börja om med gungan för som det är nu så är det stört omöjligt att få henne att trampa på den (duns och godis) vilket hon tyckte var görhäftigt för några månader sedan. Jag har iaf lärt mig lite om hur hon funkar när hon totalt låser sig. Vara lugn, vänta ut henne men samtigt försiktigt tvinga henne att utföra det jag ber henne om. Och när hon gör det en massa belöning såklart! 

Mellan balansträningen tränade jag även slalom. Jag tycker att det går framåt! Målet är såklart ett självständigt slalom, ellerbätter uttryckt, självständiga hinder!

I morgon är det avslutning på agilitykursen! Det har varit en superkul kurs med en hög nivå. Alla ekipage har varit jätteduktiga! Hoppas att vi snart är igång med nästa kurs och att alla vill fortsätta!

Hmm, när skrev jag sist? I lördags? I söndags var jag hos Anja och vallade igen. Först vallade vi på ett gäng ganska springiga lamm som Anja hade kört hem till Cilla. Även om det gick lite väl fort ibland tyckte jag att Kiwi skötte sig emellanåt. När vi var klara frågade Anja om jag ville hänga på och träna på hennes andra får som inte är lika lätta på foten och det ville jag ju såklart. Jag kände att vi hade ngt på gång lilla loppan och jag. Vad fel jag tog! Detta passet kändes inte alls bra. Kiwi hade glömt den lilla hjärnan i bilen och gjorde en massa dumma saker, tog till jakt, svansen åkte upp mm. Anja och jag konstaterade att det känns som om vi är tillbaka på noll igen. NOLL! Kan man annat än å gråta? Om det ändå vore så att detta var det ända som strulade just nu. Det mesta strular och vi är inte alls där jag trodde när jag satte min målbild för ett år sedan. Vi har fått jobba med en massa saker som jag inte hade planerat! Träningen i största allmänhet känns ganska ok (förrutom hennes plötsliga rädsla för balansen och gungan och hennes förbaskade låsningar). Hon är mjuk och följsam i agilityn, hon måste bara bli lite mera självständig på raksträckor för jag hinner inte med!

Idag efter promenaden tränade jag främst linförighet och stå, vilket kändes jättebra! Jag tränade även lite andra grejjer och såg till att Kiwi var ordentligt trött både i kropp och hjärna innan jag gick hemåt. Jag tror att det är precis vad hon behöver just nu när hormonerna spritter i hela kroppen.

Om ett par timmar ska jag upp till klubben och träna lite agility. Ikväll blir fokus slalom och balansbommen. Ikväll ska hon gå över den själv! Hon har gjort det förrut så ikväll ska hon komma över sin helt plötsliga, obefogade rädsla. Vi har under flera veckor bara tränat slutet på balansen och det går nu väldigt bra så om jag bara får henne att gå upp och komma en liten bit så ska hon känna sig trygg igen. Nöta nöta!

Jag glömde ju säga att jag tävlade Zico och Cocoz i söndags kväll där jag med Zico kom trea i ett hopplopp och med diskade mig med Cocoz. Jag är ändå nöjd med bådas insats i hopploppet för det var mitt fel att Cocoz lopp blev diskat. Agilityloppen tror jag helst att vi glömmer. Båda två tjuvstartade och fick därmed gå av banan!   

Nu har vi äntligen fått bredband vilket betyder att bloggen kommer att uppdateras lite oftare igen!I

Ikväll kommer jag inte att skriva särskilt mycket för jag kollar filmer på youtube så ögonen glöder, har ju inte kunna göra det på evigheter! Främst är det filmer på Border Collies som tränar vallning jag tittar på och jag är inspirerad till tusen! I morgon ska Kiwi och jag iväg och träna just vallning och jag känner på mig att det kommer gå riktigt bra!  

På kvällen ska jag tävla Zico och Cocoz eftersom Per inte själv kunde och oj vad pirrigt det kommer bli! Jag har ju inte tävlat på två år...  Mer om detta vid nästa uppdatering. Nu ska jag kolla in en ny vallhundsfilm.

Förresten så var det väldigt, väldigt nära att Celvin kröp idag. Nu är det bara en tidsfråga! 

Jag hoppades på att jag idag skulle kunna skriva några positiva ord om Telia men så blev det inte. I stället har de retat upp mig ytterligare en smula. Fredrik rimgde upp dem idag och berättade för dem att vårt bredband fortfarande inte fungerade. De svarade med att de nu var tvugna att lägga en ny order eftersom den första hade gått snett (blivit felinstallerad) och nu skulle det bara ta 16 dagar till.

NU FÅR DE FAKTISKT TA OCH SKÄRPA SIG! 

Man kan ju undra varför de nu inte lade en ny order redan för två veckor sedan när vi för första gången gjorde en felanmälan, isf borde vi ha haft vårt bredband snart. Egentligen är det mot mina principer att gå och bli förbannad över saker som jag inte kan påverka, det enda som händer är att det förstör mina dagar. Men nu är det så att min sambo har support denna veckan vilket innebär att han behöver ha tillgång till internet på kort varsel om det händer något. Det är inte alltid det ringer någon så därför kan det ju vara skönt för honom att kunna åka hem och utifall att det händer något kunna fixa det hemifrån. DÄRFÖR gör det mig förbannad! Vi blev lovade att ha internet den 6 augusti och skulle inte innebära några problem med supporten. Nu gör jag allt som står i min makt för att inte lyfta luren och skälla på någon oskyldig på telias felanmälan-avdelning. Jag vet att det inte skulle hjälpa men kanske skulle man kunna få tag i ett nummer till någon högre upp eller om inte det så kanske en mailadress så de får läsa om vad deras klantigheter får för konsekvenser för människor som oss. I-landsproblem!!

Fråga mig inte om vad som blivit fel, fråga istället om vad som har gått rätt så tar det inte så lång tid för mig att förklara.... :(

Jag talar om Telia och deras enormt omständiga och icke kundvänliga sätt att installera ett bredband. Jag menar hur svårt kan det vara? Så svårt att de fimpar vår hemtelefon OCH misslyckas att installera bredbandet. Nu, mer än en vecka senare har vi äntligen fått tillbaka vår hemtelefon men vi har fortfarande inget bredband. DESSUTOM kom i fredags ett brev från Telia där det stod att de bekräftar att vi har sagt upp bredbandet..? Öhhh, vilket då?

När man ringer och frågar vad som händer kan de bara göra en felanmälan inte ge oss någon information om när vi kan förvänta oss att vårt bredband kommer fungera. Äsch, jag ska inte tjata ut er om gånger jag ringt men blivit vidarekopplad mellan 4 personer innan jag till slut hamnar tillbaka hos den avdelning jag först ringt till som så klart var rätt. Eller då de tagit en felanmälan på förmiddagen och när vi ringer tillbaka på eftermiddagen får veta att det inte finns någon felanmälan sedan tidigare.... eller... äsch, jag orkar inte prata Telia mer nu!!!

Nu till ett annat bekymmer. I onsdags natt var jag mer vaken än sovandes. Jag låg och grubblade över min lilla Kiwi och hennes bravader. Träningen går väldigt varierande minst sagt och det som bekymmrar mig är att hon fullkommligt låser sig i vissa lägen. Jag klurade på vad jag vill ha ut av henne och vad som egentligen har gått fel. Jag vill att min hund ska tycka att det är ok att göra fel, att den ska lita på mig, att jag tycker att det är ok att göra fel och våga försöka igen. Inte ge upp - bli liggandes på marken och glo på mig istället för att komma igen och göra ett nytt försök. Jag vill även att hon ska böna och be om att få träna med mig. Att hon ska tycka att jag är en rätt kul prick som hon gärna leker tillsammans med.

Jag måste lära mig Kiwi! Jag måste anpassa min träning till henne och faktiskt komma ihåg att hon är en rätt så vek hund när det kommer till kritan. Hon är fantastiskt duktig på att komma ihåg saker samt länka ihop dem. Hon kan uppleva mig eller en situation obekväm utan att jag ens märker det.  

I torsdags när jag vakande var självförtroendet i botten men envisheten tog överhanden så jag tog med mig Celvin och Kiwi ut för lite träning. Kiwi fick själv välja ut de leksaker hon skulle ha med sig och jag skämtar inte... det blev en hel kasse full;o). Vi skulle ut och bara ha kul och fokus på passet var "hämta leksaken och kom in med den till mig FORT" och "snabba lägganden" . Kiwi var jätteduktig och vi hade jätteroligt!! Vi fick in några ställande oxå vilka hon gjorde väldigt bra trots att det var länge sedan.

I fredags var vi inne och röntgade höfter och armbågar. Usch vad nervös jag var men tack och lov så såg bilderna mycket fina ut. Vi hoppas på att de är ok, svaret från SKK kommer väl inom någon vecka eller så.

I går var Kiwi "fit for fight" igen efter narkosen. Vi lekte en lång stund, gjorde lite konster och tränade sedan på det fria följet vilket gick mycket bra. Duktiga, duktiga hund!

Idag ringde Jennie och undrade om inte jag var sugen på att träna så kunde hon komma över till mig. Jag? Sugen på att träna? JAAAAA! Så kul att få sällskap. Vi gick bort till brukshundsklubben och mötte upp Jennie där. Det var kul att få se lille Denver (som har blivit stor, typ 5 månader) träna. Han var jätteduktig. Satt snällt och tyst bredvid när Kiwi och jag lekte vid sidan om och agerade störning. Tjoade, kastade leksaker mm.

Lagom tills vi kom hem kom Mormor och Stig och hälsade på. Det är alltid lika trevligt att träffa dem. Celvin visade upp sin allra bästa sida, han tyckte nog oxå att det var kul att de kom och hälsade på. När de åkte var det dags för nästa besök. Samtidigt som de svängde av vår gata svängde Celvins fadder och en av mina bästa vänner Tess på den och det var dags för nästa fika. Tänk att vi varit så poppis idag;o). Sypermysigt!

När Tess åkte hem var klockan typ sex och Fredrik och jag konstaterade att vi inte hade ätit något annat än sockerrkaka (två ggr) efter frukost och var vrålhungriga. Jag fixade mat och efter det fick Fredrik nästan dra mig med ut på kvällsrundan för då var jag trött och skakig efter allt socker. Jag tyckte att vi kunde gå en kort runda men när vi väl kom ut så var det ganska så skönt så det blev en ganska bra promenad iaf. Vi konstaterade att sommaren är på upphällning, inte många husvagnar är kvar på campingen. Ja, i morgon börjar Fredrik jobba efter 8,5 veckors semester. Oj vad fort denna sommaren har gått men det gör inte så mycket. Jag gillar även hösten. Jag gillar alla årstider när de är sig själva.

Igen... det hände igen!! Jag sprang på en orm och den var inte liten ska ni veta. Tjockare än en tjockkorv och längre förstås. Jag stod som vanligt och hyperventilerade medan Fredrik var besviken över att aldrig han får se några ormar. Han lugnade mig med att ormen kanske hade ätit en råtta och att det var därför den var så stor när jag sa att sånna stora ormar FÅR INTE finnas i Sverige. Blääääääää! 

För att återkomma till Kiwi då. I onsdags var jag totalt nedbruten men idag är jag vid bättre mod. Min egen reflektion är att när det vankas tävling tappar jag det där att bara ha kul med min hund och ställer för höga krav på oss båda. Med en hund som Kiwi måste jag ta det varsamt och tänka mig för väldigt noga. Hon är duktig på mycket och vi har kommit en bra bit både i lydnaden och agilityn även om det inte känns så ibland. Sänkta krav är de ord jag ska ta med mig i träningen fram över OCH har roligt!  

Nu är det faktiskt dags att sova. Jag skriver mer i morgon, om vi får bredband förstås.