Kom just hem från barnmorskan efter en rutinkoll. Allt såg jättebra ut, barnets hjärta slår som det ska, jag växer som jag ska och ligger helt enligt kurvan vad gäller både min egen vikt och barnets storlek. Det är skönt att höra för jag känner själv att magomfånget har ökat rejält den sista veckan. Men det är väl så det ska vara;o).

Min lilla bebis sparkar ordentligt nu, det syns på utsidan när kickarna kommer, kanske blir det en liten fotbollspelare som kommer ut? Ha, ha..

I morgon är det nyårsafton och jag är ledig igen. Känns inte som man är annat nu. Vi ska ta tillfället i akt och rensa ut en massa skräp Fredrik och jag. Tråkigt att göra sånt på nyår tänker nog ni andra, men jag ser fram emot det iom att vi senare ska flytta till vårt hus. Dessutom får man passa på när vi båda är lediga. Jag tänkte oxå åka till klubben en sväng och träna kontaktfält med Kiwi. Jag haf ju lärt henne att dutta med nosen på en "target" som jag tänkte använda där.

Som vanligt händer det massor med huset. Vi har börjat vänja oss nu så vi kommer nog att känna oss rastlösa när huset ska stå och torka i 2-3 månader. Förra veckan satte de upp våra fönster och jag tror att det kommer bli supersnyggt. Det tog lite tid innan vi hittade det vi vill ha och kunde göra en beställning men Magnus på Multibygg hjälpte oss så det gick vägen till slut. Vi ville ha svart fönsterkarm och det är tydligen inte så vanligt, dessutom är inget av våra fönster i standardmått utan vi har fått specialbeställa alla. På insidan är fönsterkarmen vit vilket blir riktigt, riktigt bra!

Denna veckan har de spikat upp fasad. Fredrik var där och bjöd byggarna på smörgåstårta samt hjälpte dem att bära lite grann.  

Nu ska vi iväg på föräldrarträff, idag ska vi på studiebesök på öppna förskolan. Bäst å skynda sig...

Julafton

Tidigt på morgonen begav vi oss av till klubben, hundarna och jag. 

Kiwi fick först träna lydnad. Jag hade bestämt mig för att om hon kändes fin skulle jag testa momenten i klass 1 för att få en liten temp på hur vi ligger till i träningen. Jag hade inte varit på klubben på ett bra tag och faktiskt helt struntat i att träna moment ett bra tag då jag känt att Kiwi varit lite splittrad. Jag har så klart inte låtit bli att träna (tvärt om vi kör en stund varje dag) utan tränat på det som kommer i lydnadsklasserna fast på ett litet annat sätt än just i själva momentet. Svårt att förklara men ni kanske förstår? Hur som helst så kändes Kiwi hur fin som helst och allt gick bättre än förväntat! Dock behöver jag hjälp med finslip. Jag upptäckte att Kiwi bla. lägger sig på ena frambenet på platsläggningen. Hur rättar man till det???? Förutom det ligger hon jättefint med huvudet i backen och rör sig inte det minsta. Sen är jag rädd för att hon hamnar lite långt fram i  fria följet. Mitt fel - jag har tränat liten Tindra innan:o)!

Vi tränade även lite läggande under gång och där var hon jätteduktig, tacka vet jag BC;o).

När vi var klara gick vi och hämtade de andra hundarna och de fick leka av sig på det stora fältet. Vi var ju ensamma:o). Jag gjorde det stora misstaget och lät Kiwi bära runt på sin leksak... vips så var den borta.  Jag letade efter den ett tag och hundarna gjorde mig sällskap. Kom själv på hur roligt det måste sett ut, folk måste ha undrat om jag inte hellre skulle promenerat i skogen. Ha, ha, Tänk er själva, jag gick verkligen från ena sidan till den andra i stora bågar med tre hundar springandes runtomkring.

Jag tränade även Tindra i något som man kanske skulle kunna kalla freestyle. Kanske ska jag sätta ihop hennes trix till musik, Jag tror att Tindra kan tillräckligt med trixs för att kunna sätta ihop ett program och ställa upp i klass 1. Nu när hon har varit fräsch så länge tänds ju ett litet hopp. Vi får se!

Efter ett tag kom jag på att ett uppletande skulle sitta fint då vi just hade en stor plätt "färdigvallad" och klar och blev ännu mer ivrig att hitta Kiwis leksak. För en gångs skull hade jag dagen före tömt bilen på hundleksaker så jag hade bara denna med mig. Grr, jag hade bestämt mig men det verkade inte bli som jag ville ändå. Jag skickade hundarna flera gånger för att leta men de kom bara tillbaka med träbitar och lite annat, inte det jag letade efter. Jag gav upp och satte hundarna i bilen och skulle just köra hem och DÅ SLOG DET MIG... jag hade en leksak inslagen som julklapp till min kompis hund i påsen i baksätet. Den rök därmed och Kiwi fick göra sitt uppletande;o). (Har köpt en ny till min kompis hund!) Jag satte Kiwi på ca 15 meters avstånd, gick ifrån henne och lämnade leksaken i lite högt gräs sedan gick jag tillbaka och skickade henne. Hon sprang snabbt ut och hamnade någon meter till höger om leksaken men vände tillbaka, hittade leksaken och sprang raka vägen tillbaka till mig. Jag gjorde om detta och exakt samma sak upprepade sig. Då flyttade jag mig ca 25 meter till vänster, lade ut leksaken igen och gick tillbaka och skickade Kiwi. Denna gången sprang hon alldeles för långt till höger, kom på att det inte var så lysande gjort av mig. Hon letade på det gamla stället där leksaken låg sist. Jag kallade in henne och skickade igen på lite närmare avstånd men hon sprang iaf för långt till höger om leksaken. Jag lät det vara för idag. Jag kollade på klockan och såg att vi varit ute i flera timmar. Jag kände en otrolig tacksamhet för mina härliga hundar och faktiskt hade ett litet hopp tänts för att Kiwi och jag skulle kunna debutera lydnad i april.

På eftermiddagen fick Kiwi följa med till Morbror Uffe m familj och Kalle anka. Hon behöver miljötränas då jag anser att hon är lite väl mesig mot vissa människor (speciellt stora karlar). Dock visade hon ingen rädsla för någon utan trivdes mycket bra i både Uffes och Stigs sällskap och alla andras så klart. Att både Uffes och Stigs hjärtan klappar lite extra för den typen av hund som Kiwi är rådde det inget tviviel om. 

Juldagen

I dag tränade vi ungefär samma moment som igår,  lade till ställandet men jag fick inte riktigt till det. Jag märkte att det var min tajming som inte satt som den skulle så jag bestämde mig för att strunta i det till slut. Jag ska nog be någon titta på mig, förmodligen behöver jag bara rätta till något litet hos mig själv för detta har gått bättre tidigare. Jag som trodde att hon nästan kunde detta, tji fick jag. Allt annat gick precis lika bra som gårdagen så jag var mycket nöjd i det stora hela.

På eftermiddagen/kvällen var vi hemma hos mina föräldrar och åt kalkon. Jag lovar, det finns ingen i hela välden som gör godare kalkon än min mamma!   

Annandagens träning

Idag lade vi även till hopp över hinder. Jag kom på att jag har rätt dålig koll... Jag vet hur momentet ska se ut men vilka kommando använder man och hur högt ska hindret vara? Klantiga matte... Jag satte Kiwi, ställde mig på andra sidan sa hopp och sedan fot. Duktiga Kiwi gjorde precis som jag bad henne.

Ja, vad ska man säga, vi är verkligen i ett uppsving när det gäller träning för några veckor sedan var vi nere. Det är väl det som är tjusningen med hundar och träning.  

God fortsättning alla därute!

Nu är det äntligen klart! Hela julhelgen i dagarna tre har det målats plankor som ska bli vår fasad. Tack snälla ni som har hjälpt till, vet inte vad vi skulle ha gjort utan er. Mamma, Per, Stig och Bosse, ni är helt fantastiska!!

Jag själv hade blivit stängt förbjuden att delta då jag är gravid och inte får sniffa målarfärg. Fredrik hade rådfrågat personen som sålde färgen och han sa att man inte riktigt vet så han avrådde mig att vara med. Dock kunde jag i alla fall inte hålla mig helt borta utan åkte dit med jämna mellanrum och lämnade mat och fika till de hårt arbetande;o). På måndag kommer byggarna att spika upp fasade om allt går enligt plan.

På bilderna ser fasad-färgen lite brun ut men den är svart! Vi märkte att den mörknade ju mer den torkade.

Första bilden visar baksidan av huset.

Jag och hundarna har varit på Kalmar brukshundskubb och tränat alla dagarna. Jag kommer skriva mer om det i morgon... God natt på er!

Vi hade otrolig beslutsångest om vilken nyans vi skulle ha på taket. Att det skulle vara rött visste vi sedan tidigare eftersom det ligger i områdets bestämmelser att alla som bor där måste ha ett rött tak och faktiskt, oavsett vad jag sagt tidigare, så tycker jag att det blir riktigt fin. Enhetligt på något sätt!

Byggarna har även börjat få upp lite innerväggar så nu är det lättare att skapa sig en uppfattning om hur det kommer att de ut. Jag har inte varit där själv än men Fredrik berättade att stora toaletten kändes lite liten och att sovrummet och min "walk in closet" kändes stora. Ni kan inte ana hur förtjust jag blev!!! ;o) Att toaletten kändes liten är väl ingen big deal egentligen, vi var ju tvungna att minska på något och i och med att vi inom ett till två år kommer att ha byggt upp vårt spa tänker jag inte sura ihop även om jag verkligen önskade mig en STOR toa!. Allt annat kommer säkert att bli perfekt!

Träningen med Kiwi då?

Jag har lytt Anjas råd och bara gjort enkla och roliga övningar denna veckan. Jag har inte lärt Kiwi så mycket nytt utan i stället slipat på saker hon redan kan lite grann, inkallning, ingångar, ställande, läggande under gång, on/off (dra upp henne gärnet för att sedan bara bli passiv) mm. Vi har även testat lite uppletande vilket visade sig vara plättlätt med en hund med det stora föremålsintresset som Kiwi har. Idag tänkte jag introducera apportbocken, vilket är en skam att jag inte gjort det ännu. Jag tror inte att det ska vara några problem, damen gillar att bära saker. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska göra om hon tuggar på den men det får jag tänka ut om det skulle visa sig att hon gör det.

Jag har  nu två lediga dagar framför mig och det känns helt underbart. Jag ska ut en kort sväng i morgon och trängas bland alla andra människor som är ute i sista minuten för att köpa julklappar. Men jag vet i alla fall vad jag ska köpa så det blir kul.  

Jag brukar inte vilja skriva om allt för privata saker i bloggen men detta är lite privat och det får det lov att vara! Det kommer att handla om världens bästa sambo, min underbara Fredrik. Om någon hade frågat mig för en sju åtta år sedan hade jag aldrig svarat att jag trodde att jag skulle hitta den rätte och att det skulle kännas så himla bra - hela tiden. Det känns som om Fredrik och jag är som gjorda för varandra och liksom alltid kommer att hänga ihop. Han kan fortfarande få mig att känna fjärilar i magen och jag är så kär att jag vill tala om det för hela världen! Han är min bästa vän som peppar och ställer upp till 100 %. Han gör alltid sitt bästa för att få mig att må bra. När jag har klantat mig och kommer hem helt förfärad och berättar detta är han killen som kan hålla med mig och på ett kärleksfullt sätt säga att det faktiskt var ganska klantigt, men nu vet du ju det och försök i stället att lära dig till nästa gång. Kanske ser han tom ett samband mellan förra gången jag klantade mig och denna, kanske finns det hopp om att inte göra om samma misstag igen bara jag tänker på det här och det här. Han är ärlig men han är det bara i all välmening. Det visar mig att han tar mig på stort allvar och att han har förståelse för om jag är ledsen.

Jag har så roligt tillsammans med min Fredrik, nästan varje pratar vi om något kul. Vi är ganska knasiga båda två och vi skrattar ofta tillsammans. Ofta sådär mycket så att tårarna rinner. Det är våran vardag tillsammans!

Fredrik sätter alltid mig i första rummet och han visar ofta hur mycket han tycker om mig. Fredrik är alltid nummer ett för mig, han har fel när han skojjar och säger att han kommer på tredje plats efter hundarna och mitt jobb. (Jag vet att han inte tror det, bara skojjar när han säger så!).

Jag har tänkt mycket på vad jag skulle kunna göra för min Fredrik. Jag vill göra något riktigt extra så att han kan få känna sig sådär speciell som jag gör för honom. Kanske kommer detta inlägget att glädja honom en smula. Jag har skrivit rakt från hjärtat!

Nu är vi inne på vårt 7:de år tillsammans. Vi har varit förlovade i ett år och håller på och bygger vårt drömhus. I början av mars kommer vi även att få en liten bebis om allt går som det ska. Det känns helt underbart att ha så mycket roligt framför sig. Ännu roligare är det att dela det med någon man älskar.

Puss älskling, du är det bästa jag har!

I onsdags förra vecka fyllde jag år. Jag fick massa fina presenter och en hel del fina bidrag som åkte rakt in på huskontot dagen efter!! Tack snälla! Blivande farfar Bosse gav oss en jättefin en body till den kommande bebisen. Dessutom hade han köpt en nappflaska och två nappar som passade till. Fredrik blev lite extra glad när han såg vad det stod på trycket på magen.  

Jag är ingen bra bloggare jag... Min ambition var att skriva inlägg ungefär två till tre gånger i veckan och riktigt så har det inte blivit. Men vem vet, det kanske tar sig.

Idag har i alla fall jag och hundarna fått sällskap av mina föräldrar, de ville följa med över till huset för att se hur det såg ut nu när det har hänt så mycket. Jag passade på att ta en hel del bilder och några stycken laddar jag upp här nedan.

Nu börjar huset ta form och jag kan så smått börja se framför mig ungefär hur det kommer att se ut. (Byggarna har redan börjat isolera).  Tack och lov känns det riktigt, riktigt bra! Jag längtar tills jag och Fredrik kommer att bo där tillsammans med vårt lilla barn och alla underbara hundar. Fredrik pratade med byggaren idag som berättade att de skulle packa in huset för att sedan låta det stå och torka ett bra tag. Inflyttning kanske skulle kunna bli något tidigare, kanske den 1/6. Det vore ju perfekt! Längtar!!! 

Efter att vi kikat klart på huset följde mina föräldrar med mig ner till Campingen där hundarna fick leka av sig lite, läs springa benen av sig;o). Per konstaterade att Kiwi är väldigt snabb och han var mycket förvånad över att Tindra nästan hängde med henne på en raksträcka. Det var jag oxå med tanke på hennes långa konvalesens. Jag är så glad att hennes kropp klarar att springa igen. Jag låter henne dock inte springa några långa stunder utan kanske 5-10 minuter per promenad. Tack mamma och Per för sällskapet! 

I helgen har Jag och Kiwi varit hos vår uppfödare Mickis på valpkullsträff. Det var hundar från J och K-kullen där. Superkul att träffa andra ägare och få ett ansikte till deras namn. Vi vallade ett par pass. Kiwi hade inte vallat på ett tag och hon var spänd upp över öronen. Hon gjorde en del riktigt bra saker och vi fick massor av beröm av Mickis men trots detta kändes det i det stora hela lite sådär. Jag börjar bli ordentligt tung och långsam och hinner inte alltid undan fåren. Jag gjorde dessutom en riktig vurpa så alla stackars får fick hoppa över mig;o). Kiwi visade även en ganska ny sida av sig själv där hon försökte komma undan krav (har märkt av den lite i annan träning sista två veckorna). Hon tog stoppet sämre än vanligt och varvade en del på slutet. Såg mest ut att springa runt i en egen liten bubbla. Mickis råd till mig var att ta lite vintervila från vallningen - Du får inte glömma bort att hon bara är 9 månader, sa Mickis till mig!!  Jag tänker nu satsa lite mer på riktigt roliga saker så som uppletande, lydnad och agilitygrunder (utan bommar!!). Vi ska bara se till att ha kul tillsammans och ställa lagom med krav! Kanske att jag åker hem till Anja och kikar när Jaffa vallar och låter Kiwi träffa fåren en kortis bara på kul.  

I morgon ska jag gå på morgonpromenad alldeles själv... Nädå, hundarna ska så klart med men inte min Fredrik. Jag har blivit lite bortskämd med att flera gånger om dagen ha min sambo med på nästan alla promenader. Det är något som jag uppskattar jättemycket för vi får då tid att prata om allt möjligt! 

Världens sötaste, charmigaste lilla terrier fyller idag tre år!