Vi hade otrolig beslutsångest om vilken nyans vi skulle ha på taket. Att det skulle vara rött visste vi sedan tidigare eftersom det ligger i områdets bestämmelser att alla som bor där måste ha ett rött tak och faktiskt, oavsett vad jag sagt tidigare, så tycker jag att det blir riktigt fin. Enhetligt på något sätt!

Byggarna har även börjat få upp lite innerväggar så nu är det lättare att skapa sig en uppfattning om hur det kommer att de ut. Jag har inte varit där själv än men Fredrik berättade att stora toaletten kändes lite liten och att sovrummet och min "walk in closet" kändes stora. Ni kan inte ana hur förtjust jag blev!!! ;o) Att toaletten kändes liten är väl ingen big deal egentligen, vi var ju tvungna att minska på något och i och med att vi inom ett till två år kommer att ha byggt upp vårt spa tänker jag inte sura ihop även om jag verkligen önskade mig en STOR toa!. Allt annat kommer säkert att bli perfekt!

Träningen med Kiwi då?

Jag har lytt Anjas råd och bara gjort enkla och roliga övningar denna veckan. Jag har inte lärt Kiwi så mycket nytt utan i stället slipat på saker hon redan kan lite grann, inkallning, ingångar, ställande, läggande under gång, on/off (dra upp henne gärnet för att sedan bara bli passiv) mm. Vi har även testat lite uppletande vilket visade sig vara plättlätt med en hund med det stora föremålsintresset som Kiwi har. Idag tänkte jag introducera apportbocken, vilket är en skam att jag inte gjort det ännu. Jag tror inte att det ska vara några problem, damen gillar att bära saker. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska göra om hon tuggar på den men det får jag tänka ut om det skulle visa sig att hon gör det.

Jag har  nu två lediga dagar framför mig och det känns helt underbart. Jag ska ut en kort sväng i morgon och trängas bland alla andra människor som är ute i sista minuten för att köpa julklappar. Men jag vet i alla fall vad jag ska köpa så det blir kul.  

Jag brukar inte vilja skriva om allt för privata saker i bloggen men detta är lite privat och det får det lov att vara! Det kommer att handla om världens bästa sambo, min underbara Fredrik. Om någon hade frågat mig för en sju åtta år sedan hade jag aldrig svarat att jag trodde att jag skulle hitta den rätte och att det skulle kännas så himla bra - hela tiden. Det känns som om Fredrik och jag är som gjorda för varandra och liksom alltid kommer att hänga ihop. Han kan fortfarande få mig att känna fjärilar i magen och jag är så kär att jag vill tala om det för hela världen! Han är min bästa vän som peppar och ställer upp till 100 %. Han gör alltid sitt bästa för att få mig att må bra. När jag har klantat mig och kommer hem helt förfärad och berättar detta är han killen som kan hålla med mig och på ett kärleksfullt sätt säga att det faktiskt var ganska klantigt, men nu vet du ju det och försök i stället att lära dig till nästa gång. Kanske ser han tom ett samband mellan förra gången jag klantade mig och denna, kanske finns det hopp om att inte göra om samma misstag igen bara jag tänker på det här och det här. Han är ärlig men han är det bara i all välmening. Det visar mig att han tar mig på stort allvar och att han har förståelse för om jag är ledsen.

Jag har så roligt tillsammans med min Fredrik, nästan varje pratar vi om något kul. Vi är ganska knasiga båda två och vi skrattar ofta tillsammans. Ofta sådär mycket så att tårarna rinner. Det är våran vardag tillsammans!

Fredrik sätter alltid mig i första rummet och han visar ofta hur mycket han tycker om mig. Fredrik är alltid nummer ett för mig, han har fel när han skojjar och säger att han kommer på tredje plats efter hundarna och mitt jobb. (Jag vet att han inte tror det, bara skojjar när han säger så!).

Jag har tänkt mycket på vad jag skulle kunna göra för min Fredrik. Jag vill göra något riktigt extra så att han kan få känna sig sådär speciell som jag gör för honom. Kanske kommer detta inlägget att glädja honom en smula. Jag har skrivit rakt från hjärtat!

Nu är vi inne på vårt 7:de år tillsammans. Vi har varit förlovade i ett år och håller på och bygger vårt drömhus. I början av mars kommer vi även att få en liten bebis om allt går som det ska. Det känns helt underbart att ha så mycket roligt framför sig. Ännu roligare är det att dela det med någon man älskar.

Puss älskling, du är det bästa jag har!

I onsdags förra vecka fyllde jag år. Jag fick massa fina presenter och en hel del fina bidrag som åkte rakt in på huskontot dagen efter!! Tack snälla! Blivande farfar Bosse gav oss en jättefin en body till den kommande bebisen. Dessutom hade han köpt en nappflaska och två nappar som passade till. Fredrik blev lite extra glad när han såg vad det stod på trycket på magen.  

Jag är ingen bra bloggare jag... Min ambition var att skriva inlägg ungefär två till tre gånger i veckan och riktigt så har det inte blivit. Men vem vet, det kanske tar sig.

Idag har i alla fall jag och hundarna fått sällskap av mina föräldrar, de ville följa med över till huset för att se hur det såg ut nu när det har hänt så mycket. Jag passade på att ta en hel del bilder och några stycken laddar jag upp här nedan.

Nu börjar huset ta form och jag kan så smått börja se framför mig ungefär hur det kommer att se ut. (Byggarna har redan börjat isolera).  Tack och lov känns det riktigt, riktigt bra! Jag längtar tills jag och Fredrik kommer att bo där tillsammans med vårt lilla barn och alla underbara hundar. Fredrik pratade med byggaren idag som berättade att de skulle packa in huset för att sedan låta det stå och torka ett bra tag. Inflyttning kanske skulle kunna bli något tidigare, kanske den 1/6. Det vore ju perfekt! Längtar!!! 

Efter att vi kikat klart på huset följde mina föräldrar med mig ner till Campingen där hundarna fick leka av sig lite, läs springa benen av sig;o). Per konstaterade att Kiwi är väldigt snabb och han var mycket förvånad över att Tindra nästan hängde med henne på en raksträcka. Det var jag oxå med tanke på hennes långa konvalesens. Jag är så glad att hennes kropp klarar att springa igen. Jag låter henne dock inte springa några långa stunder utan kanske 5-10 minuter per promenad. Tack mamma och Per för sällskapet! 

I helgen har Jag och Kiwi varit hos vår uppfödare Mickis på valpkullsträff. Det var hundar från J och K-kullen där. Superkul att träffa andra ägare och få ett ansikte till deras namn. Vi vallade ett par pass. Kiwi hade inte vallat på ett tag och hon var spänd upp över öronen. Hon gjorde en del riktigt bra saker och vi fick massor av beröm av Mickis men trots detta kändes det i det stora hela lite sådär. Jag börjar bli ordentligt tung och långsam och hinner inte alltid undan fåren. Jag gjorde dessutom en riktig vurpa så alla stackars får fick hoppa över mig;o). Kiwi visade även en ganska ny sida av sig själv där hon försökte komma undan krav (har märkt av den lite i annan träning sista två veckorna). Hon tog stoppet sämre än vanligt och varvade en del på slutet. Såg mest ut att springa runt i en egen liten bubbla. Mickis råd till mig var att ta lite vintervila från vallningen - Du får inte glömma bort att hon bara är 9 månader, sa Mickis till mig!!  Jag tänker nu satsa lite mer på riktigt roliga saker så som uppletande, lydnad och agilitygrunder (utan bommar!!). Vi ska bara se till att ha kul tillsammans och ställa lagom med krav! Kanske att jag åker hem till Anja och kikar när Jaffa vallar och låter Kiwi träffa fåren en kortis bara på kul.  

I morgon ska jag gå på morgonpromenad alldeles själv... Nädå, hundarna ska så klart med men inte min Fredrik. Jag har blivit lite bortskämd med att flera gånger om dagen ha min sambo med på nästan alla promenader. Det är något som jag uppskattar jättemycket för vi får då tid att prata om allt möjligt! 

Världens sötaste, charmigaste lilla terrier fyller idag tre år!

Idag hade vi näst sista tillfället på valpvallhundskursen. Vi började med att ha hundarna i fållan tillsammans med 8 får. Efter det skulle hunden vara lös utanför fållan och vi fick träna på att stanna hunden klockan 12 och att byta varv. Kiwi var superduktig på detta. Kanske för att vi har gjort detta en del förrut fast inne i en lite större fålla. 

Efter detta var det dags för allmänlydnad där vi tränade hundarnas uppmärksamhet på snabba kommando; sitt, ligg, sitt kvar, ligg kvar och kom och i en annan övning att hundarna förstod och tog kommandot ligg i fart och på håll. Båda dessa övningar gick toppen! 

När kursen var slut behövde både hundarna och vi (Anja och jag) en paus för lite vila och mat. Inne i huset väntade Per med en supergod korvgryta. Tack snälla Per!

Efter lunch var det dags för Jaffa och Kiwi att träffa fåren igen. Jaffa var först ut. Jag hade inte sett henne på två veckor och jag blev mäkta imponerad av både hennes och Anjas framsteg. Det var en helt ny hund! Främst drev hon med små fina tempoväxlingar men det var även en massa andra detaljer som hade finslipats!  Det ska bli kul att höra vad Mickis har att säga om den lilla tösen när hon kommer om två veckor. Jag tog en hel del bilder idag när Jaffa vallade, tyvärr blev alla "blaha blaha" då jag inte kunde zoma in mer, men jag lägger in en bild på Jaffa iallafall. Låt fantasin flöda...;o).

Sedan var det våran tur. Kiwi och jag var inne i en medelstor fålla tillsammans med 8 får. Vi tränade vidare på att gå, byta varv mm som tidigare men lade även på ett kommando på ligg och Kiwi tog det riktigt bra!  Kiwi är en pärla! Hon sköter sig jättebra, vår potential ligger absolut i att jag ska lämna väg för fåren och Kiwi. Någon gång måste jag ju lära mig;o).

När vi kom hem stupade både jag och Kiwi, jag i soffan och Kiwi i sin bädd, trötta och belåtna! Vi hade dessutom sån tur att husse hade varit ute med Meya och Tindra så vi kunde vila med gott samvete. 

Nu ska jag bli bjuden på god middag av en trevlig man för 2:a gången idag. Den här gången är det min sambo som har lagat en kycklingrätt som ser hur smaskig ut som helst. 

Huset 

Det gäller att vara med i svängarna när man som vi vill ha bilder på i stort sett varje moment i husbygget så Fredrik åkte igår över till Saxnäs på sin lunch för att ta några foton på grunden. Jag antar att golvvärmen är fixad och att det som sker i nästa steg är att gjuta plattan. Sedan vet jag inte mer, om det kommer stå stilla ett tag men jag tror (om jag uppfattade det rätt) att stomresningen kommer att ske innan jul. Det visar sig. Min kompis Jennie upplyste mig om att det är viktigt att ha en fest när taket på huset är satt. Då ska man bjuda alla sina vänner och grilla korv och fira. Det hette något speciellt som jag har glömt bort men jag lovar, lite fira kommer det allt att bli i kylan så förbered er på det alla som vill vara med!

Det ni ser på bilderna nedan är först en bild på plattan till komplementbyggnaden där vi inom en snar framtid kommer att bygga vårt SPA och gästrum. Den andra bilden är en bit av plattan till huset.

Jag har svårt att föreställa mig att vårt efterlängtade hus snart kommer att stå där... och ännu mindre att vi kommer bo där till sommaren. Mysiga långa skogspromenader utan att åka bil innan, gångavstånd till brukshundsklubben, en trädgård och sist men absolut inte minst max fem minuters gångväg till havet och badstranden.

Hundträning 

Jag är ledig idag och hade förberett mig på att få träna i dagsljus. Jag hade planerat att åka till klubben och köra lite agilitygrunder (utan hinder!) med Kiwi då det var så länge sedan men hon är nu sjuk i sin mage. Förmodligen inget smittsamt utan mer att hon har ätit något olämpligt men jag vill inte ta risken och åka till klubben. Jag håller på och kokar ris och nötfärs och så hoppas jag att magen har lugnat ner sig till eftermiddagen och att vi kan hitta på något kul då. Kanske lite lydnad i stället på vår Lindöplätt?? Kiwi är så rolig att träna nu, det märks att hon blir äldre och äldre, har mycket lättare att hålla ihop huvudet.

Allas vår fröken Tindra är inne i en bra period. Hon är pigg och otroligt glad. Hittar på en massa bus hela tiden, alldeles nyss kom hon bärandes på sitt gamla vintertäcke, stannade precis framför mig och började ruska med huvudet. Hon ville att vi skulle kampa med täcket och det tyckte INTE jag var någon bra idé. Nej, man har i absolut inte tråkigt i hennes sällskap när hon är frisk. Då Tindra har haft två ganska rejäla återfall har vi tillsammans med hennes veterinär Camilla Ifwarson bestämt oss för att ta nya bilder av hennes rygg för att se om det har skett någon förändring. Det kommer göras inom ca en månad. Jag vill ha svar på vad det är som Tindra blir dålig av, just nu verkar det mer vara tillfälligheter, vi har inte hitta något samband med mycket/lite motion eller annat. Agilityn har vi lagt ner helt och hållet även om både jag och Tindra längtar enormt mycket. Hon laddar varje gång vi kommer till klubben och hoppas, men det blir aldrig något med det utan bara i hennes ögon lite halvkul lydnad. Jag kanske skulle ta och testa på viltspår??

Nu är Kiwis ris och nötfärs klart och det är bäst jag ger henne innan hon äter upp sin tomma matskål. Aptiten är det i alla fall inte något fel på. 

Vallhundskurs 

Igår var det full fart från tidig morgon till sen kväll. Vi började dagen med vår vallhundsvalpkurs med kombinerad allmänlydnad. Vi blev indelade i två grupper och vår grupp fokuserade på allmänlydnad första timmen. Vi kikade först på bilvett med störning som gick ut på att hunden skulle sitta kvar i bilen då luckan stod öppen medan våra kurskamrater gick förbi utanför och förde liv. Kiwi skötte sig utmärkt precis som jag hoppades på då jag varit väldigt noga med att hon aldrig fått hoppa ur bilen utan ett varsågod. Efter denna övning gick vi ut på fältet där alla övningar gick ut på att hunden utan koppel skulle följa med föraren när den gick mellan andra hundar mm och ändå hålla kvar fokus på föraren . En ganska basic men oerhört viktig övning och jag kom på att jag aldrig hade gjort det med okända hundar. Även dessa övningar gick bra förrutom första gången då Kiwi trodde att jag sa spring och lek och hon rusade några meter medan jag stod kvar smått förvånad och handlingsförlamad:o). Jag kallade in Kiwi och Anja sa att jag måste berätta för henne att hon ska gå med mig och då la jag till ett "sida" som vi använder på promenader. Då förstod Kiwi och problemet (som egentligen inte alls var ett problem) var löst och hon följde mig vart jag än gick. Min lilla stjärna! 

Anja är jättedukig på att reglera övningarna så att det passar alla. Det kan ju vara svårt med tanke på att vi alla är på olika nivåer samt har olika ambitioner med vår träning. Jag har alltid tyckt att varje övning har gett mig något.   

Sedan var det dags för att träffa fåren tillsammans men vår andra instruktör Sussie. Kiwi har ju redan vallat några gånger och den övningen vi gjorde var till för att passa hundar som träffar fåren för första gången så jag kände jag att jag hade lite koll:o).

Övningen:

En hund i taget fick vara i en liten, liten fålla tillsammans med 4 får. Hunden var kopplad och gick utanför föraren längs med staktet. Där gick vi några varv sedan bytte vi håll. Tanken var att hunden skulle gå där ganska avslappnad, inte hänga i kopplet eller tycka på in mot mitten där fåren stod. Jag ansåg att Kiwi skötte sig jättebra. Dock tyckte jag att det var trångt i fållan och Kiwi blev två gånger hängandes inåt (mot fåren) i kopplet vilket ledde till att hon säkert kände sig underlägsen fåren. Hon satt ju fast i kopplet. Detta hände bara när jag tappade kontrollen så jag skyller inte det på Kiwi. Det är svårt det där med vallning:o). Tajming och åter tajming behövs!

Avslutningstävling i agility 

Så fort vallhundskursen var avslutad körde jag upp till klubben för att ta emot ett gäng förväntningsfulla  kursdeltagare. Vi hade avslutning på agility fortsättningskurs och det skulle vi göra med en tävling. Per hade ritat en rolig och på sina ställen klurig klass ettbana där det var nödvändigt att göra både framförbyten och bakombyten. Banan visade sig ligga på precis rätt nivå, ingen tyckte nog att den var för lätt utan fick klura en del på hur de skulle handla. Vi gick alla banan tillsammans en gång och jag gav olika råd om olika alternativ samt diskuterade för och nackdelar med dem. Trots den långa banan (enligt mina kursare) på hela 19 hinder var det ingen svimmade av trötthet på mitten;o) och inte en enda som glömde banan. DESSUTOM GJORDE ALLA SUPERSNYGGA BYTEN! De var så duktiga och jag njöt(!!) av att se resultatet och hur mycket alla har utvecklats under de två terminer vi har träffats. 

STORT GRATTIS till Monica som knep förstaplatsen, Ann-Marie till andra och Bibbi till tredje!! men även till alla er andra som också gick runt banan med strålande resultat. Keep on the good work! Jag hoppas ni alla kommer att fortsätta med världens roligaste sport - agility - för ni är superduktiga!

Jag fick gör-fina presenter av mina underbara kursare,  min lilla "knodd" i magen fick sina första kläder;o). Jag blev alldeles rörd när jag öppnade paketet;o). TACK SNÄLLA, SNÄLLA NI! Bild på kläderna ser ni nedan.

Dagen avslutades inte här utan jag åkte hem, gjorde mig i ordning och åkte sedan vidare till Kalmar bowlinghall för att ge 80 stycken andra IKEA-ner uppdelade i lag en hård match;o). Personalavdelningen bildade ett lag tillsammans. Efter bowling bjöds det på en smarrig grillbuffe och när klockan var 23:00 åkte jag hem och stupade i säng. Det var en lång men superkul dag! Nedan ser ni ett foto med tre av deltagarna i mitt lag, från vänster, Johanna, Marie och Annie.

Söndag 

Till skillnad mot gårdagen har  dagen varit desto lugnare. Jag har promenerat med hundarna, firat fars dag där jag blev bjuden på middag och hejjat fram ett guld till Kalmar FF. Tänk att de till slut lyckades att vinna allsvenskan. Det är stort! Fredrik har varit i Halmstad och sett matchen live, när han kommer hem vid 21:30-tiden kanske jag hänger på honom ner till stan där lagmedlemmarna skall firas. Men det får bli om jag orkar:o).