Det är väl allmänt känt att man drömmer lite konstiga saker när man är gravid och jag är absolut inget undantag. Jag drömmer mycket om känslor och när jag känner dem så känner jag dem rejält. I natt drömde jag den värsta drömmen av dem alla:

Mickis, Kiwis uppfödare ska komma om några helger och hålla kurs i två dagar (på riktigt). Självklart har jag tackat ja till att vara med båda dagarna!  I drömmen ringde Mickis mig och sa att hon hade höjt priset för en plats med en oerhört stor summa pengar. Jag funderade ett tag men bestämde mig i allafall för att vara med för jag ville så gärna. Då fick jag veta att Mickis bara hade höjt priset för att jag skulle hoppa av och att hon skulle kunna ge platsen till någon annan. Hon hade inte tyckt att jag var tillräckligt bra för att vara med på kursen. Detta gjorde att jag grät floder och inte för mitt liv kunde förstå hur någon kunde vara så elak. Jag undrade varför hon inte bara kunnat vara ärlig mot mig och säga som det var i stället för att höja priset och hoppas på att jag skulle hoppa av. Förnedrande!

Jag har inte märkt av dessa gravidhormoner så mycket i verkliga livet så förmodligen ger de sig uttryck i mina drömmar i stället. Jag är inte särskilt "gråtig" av mig i vanliga fall så det känns inte riktigt som jag att bli så förfärligt ledsen. Varför stackars Mickis fick vara den elaka tanten i denna drömmen har jag ingen aning om. Hon om någon är duktig på att peppa andra och tala om när man är duktig. Jag är inte särskilt duktig på att valla får, men skäms inte för det. Jag menar vad kan man begära av sig själv efter att ha gjort någonting fem gånger?? Nä, jag brukar inte vara sån utan blir oftast bara sporrad av att något är lite svårt och ger mig den på att reda ut det i stället. Det är jag i ett vaket tillstånd, vad jag håller på med när jag sover har jag ingen aning om:o).

Mera konstiga drömmar... 

Ni som känner mig väl vet att jag ständigt springer hos frisören och färgar och klipper håret för att det är så kul. Tyvärr bör man vara lite försiktig med det när man är gravid för håret kan skifta i kvalitet och resultatet kan om man ha otur ge ett annat utfall än det man har planerat. Jag skulle hemskt gärna vilja lägga lite slingor och kanske även klippa en bit men har inte bestämt mig för om jag ska våga prova eller inte. Förmodligen är det därför jag i stort sett varje natt drömmer att jag sitter hos min frisör Lotta som fullkomligt nekar mig en behandling. När jag tjatar och gråter (även i denna drömmen) hämtar hon sin chef Maria (som var min frisör i typ 6 år innan hon gick på mammaledighet) och även hon vägrar att göra något med mitt hår. Jag vaknar alltid alldeles förtvivlad (det är mycket känslor här också) och måste snabbt titta mig i spegeln och se om mitt hår är så hemskt som det verkar vara i drömmen och det är det ju förstås inte alls.

Jag undrar varför det är så här när man är gravid.  Jag hoppas inte att jag i verkligheten börjar bli som den jag är i mina drömmar för då bara måste ni säga till mig, ha, ha, ha!

Jag är som sagt inte så känslig i min vardag, inte mer än i vanliga fall när jag inte är gravid. Idag när jag var ute med hundarna gick jag förbi Fredrikskans arena. Där stod hur mycket folk som helst som skulle plockas upp av de 47 bussar (!!) som skulle ta dem till Halmstad för att vara med när Kalmar tar hem segern i Allsvenskan 2008. Några tårar av lycka trillade ner på min kind när jag stod där och tittade på alla dessa människor som skulle ge en hel dag av sina liv, för att få vara med och dela lyckan med laget. Dom där tårarna hade nog kommit även om jag inte hade haft en bebis i magen... eller? Helt normalt eller hur! ;o)

Lördag 

På lördagen var vi först i Södra Bårby och tittade på Mickis som startade Kylie i en IK-1. Hon är så frän den lilla hunden, snabb som en vessla med mycket motor. Kylie har samma pappa som Kiwi förresten men de är inte särskilt lika. 

Efter prisutdelningen åkte jag, Mickis och Anja hem till Anja och tränade på fåren.  Kiwi fick valla inne i 25:an. Hon är så duktig min lilla pärla, dock har hon en matte som ibland lyckas trassla in sig i en massa får;o). När jag går fel ställer jag till det för hunden och därav kom några "sprängningar". Kiwi tappar kontrollen och går in med för hög hastighet och trycker fåren åt alla håll, typ... He he, ni vallningsfantaster som läser detta får inte skratta åt mitt sätt att förklara vad jag ser, har inte hunnit lära mig alla termer än men jag bjuder på det.

Mickis berömde Kiwi för hennes fina avstånd och tyckte att hon så fin ut. Det ska nog kunna bli en vallhund av henne. Jag behöver dock träna på att gå så att jag kan vara ett stöd till Kiwi och hjälpa henne att göra rätt nu i början. Mickis sa att vi på söndagen skulle träna inne i en fålla och att jag skulle lära mig att svänga genom att gå som i en åtta. Låter inte så svart va?? Nähä... 

Söndagen 

Sagt och gjort, klockan 10:00 på söndagen satt vi ett gäng förväntningsfulla kusare runt Anjas matsalsbord och lyssnade på Mickis som berättade om vallning och vallhundar. Jag sög åt mig som en svamp och fick lära mig massor av saker om min nya favvo-gren. Sen bar det av ut i fårhagen.

När jag för tredje gången samma dag var inne i fållan med Kiwi hände plötsligt något. Jag bara började förstå och det kändes plötsligt bra att går där då det funkade. En ganska simpel men högst nödvändig övning för att jag skulle kunna lära mig. Jag lade Kiwi ner några gånger när hon var i balans och hon tog mina kommando riktigt bra. Vi avslutade med att Kiwi fick gå några steg efter fåren, där jag sedan stannade henne. Oj vad skoj det var! Kvällen avslutades med fika och en sammanfattning av dagen. Jag ska fortsätta att träna i fållan, lägga på kommando ligg i balans, låta Kiwi driva lite grann och se hur det går. Nu har jag sån tur att Mickis kommer igen sista helgen i november och håller kurs i två dagar. Om jag bara kan avboka föreläsningen för Memea Molin så kommer jag självklart att vara med båda dagarna. Det är en enorm förmån att få träna för en sådan duktig tränade det kan man bara inte missa. Att hon dessutom är Kiwis uppfödare är ju ett ännu större plus. 

Tack Mickis för en rolig och lärorik helg och tack Anja för att vi fick träna på dina fina får. 

Tänk vad skönt att vaknat upp tidigt en lördagmorgon och inse att man inte har någonting planerat. Egenligen skulle jag åkt till Jenny Damm för privatträning med Kiwi men av många olika anledningar blev jag tvungen att ställa in. Surt sa räven, men det innebar nya möjligheter till att göra något bra av denna dagen!

Husbygget 

Fredrik och jag gick en promenad med hundarna och sedan efter frukost åkte vi över till vår tomt för att se om de hade hunnit göra något mer. Jajjemenn, vi blev även denna dag glatt överaskade. Hela tomten var platt och Lantmäteriet hade varit där och märkt ut vart på tomten huset ska stå. Det var spännande att se och samtidigt föreställa sig hur det kommer se ut.

Träning

Självklart ville jag åka till Saxnäs Brukshundsklubb och träna! Jag har sån tur att ha träffat min kära sambo som alltid är positiv till att jag ska träna. Han hänger inte alltid med men när han är med så tjatar han aldrig om att vi ska åka hem utan väntar tills jag är klar. Det är såå skönt!

Vi var oerhört förvånade när vi kom fram till klubben och insåg att vi var helt ensamma där. Skumt klockan var ca 11:00, solen lyste och det var lördagförmiddag. Vi hade väntat oss fullt hus:o). Trots att jag egentligen inte hade planerat det hamnade vi på agilitybanan efter att ha kört lite lydnadsträning. Vi satte upp två hinder (med bommarna liggandes på marken!!) och tränade först ut- kommando där Kiwi skulle runda ena hinderstödet och komma tillbaka till mig. Jag varierade ömsom att skicka henne runt, ömsom att ha henne kvar i en liten cirkel. Jag ville testa att hon gick på mina signaler. Vi testade även bakombyte och jag insåg att det var rätt länge sedan vi tränade på detta. Kiwi missförstod först så jag förenklade och lade en trasa i slutet till hjälp. Hon kom snabbt ihåg det vi tidigare hade tränat på och vi fick tll riktigt fina bakombyten. Jag hade gärna förtsatt ett tag till men jag märkte att Kiwi började bli trött så vi slutade när det gick som bäst.

I morgon

I  morgon ska vi på vallhundsvalpkurs på förmiddagen och på eftermiddagen hem till Mormor och Stig på middag. Det ska bli jättekul att träffa alla släktingar igen. Alla = hehe, vi är inte så många..;o)

Nyfiken terrier åker bil över Ölandsbron.

En kväll hittade vi först inte Tindra. Efter en stunds letande hittade vi en trött terrier som hade tagit kväll i vår påse med nytvättad tvätt...;o). Hon tittade först upp på oss men lade snabbt ner huvudet i påsen igen. Ha, ha, eftersom hon verkligen gillade att ligga där gjorde husse en ny sovplats till lilla Tindra. Nu sover hon gott om nätterna i en blå IKEApåse med en mjuk filt i. Det är till att få det som man vill ha det:o). De är bra uppfinningsrika våra små hundar.

Jag fick idag veta av min kollega och blivande granne att det hade varit någon och satt ut pinnar på vår tomt igår. Fredrik och jag slängde oss in bilen idag när vi kom hem från jobbet och körde direkt till Saxnäs för att hinna ta lite bilder innan det blev mörkt. Snacka om att vi blev förvånade när det dessutom stod en stor grävmaskin i hörnet på vår tomt och det var fullt med högar av fyll samt en byggare som höll på att platta till där plattan sedan kommer att ligga. Vi fick höra av grannen att de hade varit i gång sedan kl 07:00 i morse och att det hade kommit ca 10 lastbilar med fyll under dagen. BRA JOBBAT MULTIBYGG! Vi har haft tomten i över ett år ochdet har inte hänt särskilt mycket men när det väl händer då sker det med besked. KUL!

Fredrik var tvungen att hämta spaden för att ta ett första spadtag och jag tog skrattandes fram min kamera. Tur att vi har samma humor min kära sambo och jag... *skratt*. Se bilder nedan, tyvärr av lite dålig kvalitet men det får duga. 

Hundarna var såklart med och vi passade på att ta en promenad. Vi konstaterade att det kommer bli superskönt för både oss och hundarna att ha skogen så nära. Idag åker vi bil i stort sett varje dag för att ta långpromenader mm. Det är inte roligt att gå i stan, det gör vi så mycket ändå!

Jag passade på att träna med Kiwi under promenaden. Hon skötte sig jättebra.  Det har nästan blivit en vana;o). För bara några veckor sedan var det tvärt om, jag tyckte att hon var lite splittrad och hade glömt bort saker hon tidigare kunnat.  Det är jätteskönt att det har vänt men egentligen kan man väl inte vänta sig något annat med en liten valp på 7 månader. Jag gör aldrig någon affär av dagar med mindre kvalitet utan förenklar i stället övningen och tar nya tag dagen efter igen. Träning ska vara rolig och kravlös för en valp tycker jag. Vi leker ju fortfarande!! :o)

Bygglov 

För ett par dagar sedan kom vårt efterlängtade bygglov på posten. Vi har väntat på detta sedan i maj och började nästan tro att det aldrig någonsin kommer att bli något hus för vår del. Från flera månaders väntan där ingenting har hänt ska vi nu göra allt samt fatta enormt många beslut på en kort tid. OJ VAD KUL!  På tisdag i nästa vecka skriver vi förmodligen kontrakt med vår byggare och då kommer vi nog att få en preliminär tidsplan. På fredag har vi ett möte med kommunen, ett sk byggsamråd vad det nu innebär. Det ska bli så spännande!

Träningen med Kiwi

Tja den går både framåt och bakåt precis som den kanske ska göra med en sex månader gammal valp. Igår var vi på ÖBHK och tränade för Meta som är en otroligt duktig hundförare och inspiriatör. Hon vet vilka knappar man ska trycka på och hon är noga med att all träning ska vara rolig för hunden vilket jag också tycker är viktigt! Vi fick lite saker som hon ville vi skulle träna på tills vi ses nästa gång om ca två veckor.

Idag åkte vi iväg till Kalmar BHK och upprepade i stort sett alla saker som vi gjorde igår på träningen för Meta. Kiwi höll bättre fokus idag, det gör hon alltid i Kalmar och jag har en liten teori om att det beror på att vi har varit där rätt mycket men på Öland ganska få gånger.

Även Tindra fick köra lite lydnad idag. Hon är så fantastisk min lilla terrier, så allert och sugen på att göra vad som helst jag ber henne om. Dock tar jag det ganska lugn då jag är såå rädd om hennes rygg. Om jag bara kunde förstå vad det är som gör att hon får så ont ibland.

Eftermiddag

Snart kommer Fredrik hem, han har tagit eftermiddagen ledig för att kunna åka och titta på golv till vårt nya hus. Jag hoppas attvi får mycket gjort denna eftermiddag och framför allt kan fatta en hel del viktiga beslut.

Matte är (var) mitt allt 

Det fanns en tid då jag var Kiwis Gud. Allt jag sa var hennes lag och allting var så lätt. Den tiden är förbi, smekmånaden är över. Min lilla dam börjar så smått bli en egen individ med en egen vilja och förmåga att fatta egna beslut vilket faktiskt inte bara behöver vara negativt. Inte alls, bara lite svårare;o). När vi tränar själva går allting som smort men då vi lägger till en del störning som när det är en massa kurser samtidigt på klubben vet hon inte vart hon ska göra av sig själv. Någon belönar sin hund högt och tydligt en bit ifrån oss och Kiwi håller på att hoppa ur sin kostym och glömmer allt vad vi har lärt oss tidigare. Jag kan bara se att det är mitt fel eftersom jag tränar en hel del själv eller tillsmmans med några kompisar som Kiwi nu känner väl. Är det något som man inte kan så tränar man på det!! Vår plan är att träna lydnad mm i ensamhet eller i en mindre grupp precis som förrut med andra ord men att även åka till klubben då jag vet att det är mycket folk i rörelse och inte ha så stora krav på varken mig själv eller Kiwi. Köra små kontaktövninger, både sittandes och gå runt med Kiwi och endast kräva att hon tittar på mig. Inte göra något mer förrän jag känner att vi behärskar det. Vi får helt enkelt börja om och ta en dag i taget!

Tråkträning 

Kiwi blir bättre och bättre på att ligga still och vänta på sin tur då kompisar tränar. När jag tränar Tindra är hon jätteduktig och lämnar inte sin plats förrän förrän hon får ett OK trots att hon hemskt gärna vill.

Kvällen 

Ikväll ska Kiwi och jag på vår första vallhundsvalpkurs det ska bli jättespännande, vi har längtat så.