I fredags stack vi upp till stugan direkt när Fredrik kom hem, vi orkade inte gå hemma och bara tänka helt enkelt! Det man egentligen vet om (men förtränger) är att man bär sorgen med sig överallt, den kan man inte bara lämna hemma. Men även om det var tungt å komma upp till stugan och se en massa saker som påminde om Tindra har det ändå varit en bra helg. På lördagmorgonen kände vi att vi behövde träffa lite folk (och då sitter vi typ 10 mil från närmsta kompis:)) så jag skickade iväg ett mess till ett par som vi kände skulle vara perfekta att umgås med i denna stund. Vi hade tur!! De hade inget för sig på em/kväll så de kom upp och det blev som vanligt en mycket trevlig kväll i deras sällskap. Jag kom tom på mig själv att skratta flera gånger. De hade även med sig sin underbara dotter upp. Kan inte nog skryta om hur stolt jag var när hon vid efterrätten ville sitta bredvid mig(!!) och inte mellan mamma och pappa... :o).

Vi har haft strålande solsken hela helgen! Varmt och gott, man har kunnat sitta ute på terassen i t-shirt... det ni! Dock uteblev vår planerade "flera timmars långa promenad i skogen med matsäck" mm pga att älgjakten hade satt igång. Vi hörde en hel del skott på relativt nära håll (Norra Öland är inte så stort) samt hundar som skällde.

Här kommer lite bilder från helgen

Vi kan väl inte riktigt säga att vi är i våra sinnes fulla bruk. I går ringde vår granne upp till stugan och undrade om vår fönsterdörr (på framsidan!!) skulle stå öppen... VAAAA??? Den hade vi alltså lämnat öppen, endast haspad så att vem som helst hade kunnat gå in, ända sedan i fredags. Då ska jag tillägga att både Fredrik och jag tog en extra sväng (som vi alltid gör) och kollade att allt var ordentligt stängt innan vi åkte. Grannarna lovade att hålla koll under dagen så vi slapp åka hem i all hast bara för det. Jag kan inte säga det nog med gånger, våra grannar är helt fantastiska

Idag känner jag mig lite starkare igen. Även om saknaden är enorm och jag går med gråten i halsen hela tiden har jag ändå på något sätt hittat tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig redo att ta tag i saker igen, både roliga och tråkiga. Livet bara måste gå vidare! Så är det men jag lovar att det kommer ta lååååång tid innan allt är som vanligt igen... om det någonsin blir det. Och blir det inte det så är det ok! Tindra har verkligen gett ett avtryck i vårt liv, hon kommer alltid vara med oss... på ett eller annat vis.

Ps. Tack alla ni för inlägg i bloggen, telefonsamtal, SMS, mail mm. Det betyder oerhört mycket i en sådan här situation. Ds

 

Anja o flock

21 september 2009 11:17

Usch fy fan.
Tårarna trillar när jag läser och jag (och MÅNGA med mig) förstår sååå väl...
Finns ju inga ord egentligen. Men både du o jag vet ju, att de inte är borta, våra älskade. Bara någon annanstans.

Stor kram!

 

Anja igen

21 september 2009 11:18

PS!
Lånar helt fräckt en bild till SÖSVK´s sida!!

 

Camilla

21 september 2009 12:05

Ha, ha! Varsågod ;o)

 

Josefina

21 september 2009 17:34

Ja, men det var väl det vi funderade på. Hade ju inte ert nummer men vi har också hållit koll på den där dörren i helgen... vi tänkte just att det var ju lite märkligt att ni skulle lufta så mycket när ändå inte hundarna var hemma ju!! :)

Skönt att du ändå landat i livet igen och det tar ju tid, jisses jag vet hur jag var när min Olivia gick bra, det var något av det mest fruktansvärda jag varit med om. Att jag kom över förlusten av henne berodde bara på att vi fick hem Amex 8 veckor efter hon gått bort... sen är Amex otroligt lik Olivia också, så på nått sätt så känns det som om hon lever kvar i honom...

Såg ditt mess på facebook. låter ju som riktigt bra idéer du har till foton... vi planerar vidare när vi ses nästa gång...

Jag är EVIGT tacksam för att du vill ställa upp och ta Amex när du har möjlighet till det... då vet jag att han verkligen är i goda händer :)

kram kram

http://www.gyllene-liv.se/dagarna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Per och jag byggde upp en agilitybana klass 1 och då såg det ut så här:       Det är så otroligt bra få se sig själv på film. Många saker känns annorlunda mot hur det ser ut. Både till det bättre... och sämre :) ...

Ja du kära mamma Rhu, vart tog jag vägen? Det undrar jag oxå. Tiden bara springer iväg, veckorna består av måndagar och fredagar typ :) Kan bero på att jag har en liten ettåring som sällan eller aldrig sitter still (gulle  ) att det är fina, ljusa kv...

För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vis...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya k...

  Idag var vi hos veterinären för att vaccinera hundarna. Då jag bokade tiden bad jag dem sätta upp lite extra tid för att hinna känna igenom Meya lite ordentligt eftersom jag känt att hon börjar bli gammal och förmodligen har ont i sina små leder...