Oj, jag har inte varit inne på några dagar och då har det hänt grejjer på bloggplatsen. Kul! Bland annat har funktionen som jag länge väntat på kommit, man kan spara inlägget som ett utkast innan man publicerar och slipper därmed riskera att förlora det man har skrivit.

Jag hinner egentligen inte skriva för Celvin kommer vakna vilken sekund som men jag måste iaf. Jag har just varit hos Anja och vallat på hennes lamm och det kändes så himla bra. Inget revolutionerande men vi fick till en del bra saker och framför allt lite flyt och det kändes fint i min lilla mage! Nu känner jag att vi kan börja jobba igen, att vi är tillbaka där vi var innan uppehållet och att vi faktiskt kan komma framåt. Framförallt så har jag en ganska tydlig bild över hur jag vill gå vidare.

Jag måste bara slå ett slag för mina fantastiska träningskompisar Anja och Elisabeth. De är bara helt underbara!! De gillar fika lika mycket som jag... ha ha! Skämt å sido, de hjälper och peppar, kommer med en massa tips, slår mig i huvudet ibland. Dessutom är de fantastiska barnvakter åt Celvin (när jag kör) som nästan alltid är med!

Även Per och jag har kommit igång och tränat en hel del tillsammans vilket är toppen. För det första bygger han alltid upp massa roliga banor eller kluriga kombinationer och för det andra så har han kommit långt och kan hjälpa mig en hel del med handling och annat. Givetvis är även han duktig på att peppa och hjälpa mig med Celvin. Tja... vad vore livet utan bra träningskompisar? Ni är otroligt viktiga... hör ni det! ( Hanna... kom tillbaka från Huvudstaden)

När jag ändå är igång kan jag ju passa på och tacka min fantastiska sambo som faktiskt släpper i väg mig i tid och otid, även ofta följer med och hjälper till, analyserar med mig, aldrig klagar samt ger mig sin axel när jag behöver gråta en skvätt... ha, ha, herregud vad sentimentalt det blev helt plötsligt. Jag lovar att det dröjer innan det kommer fler sånna här inlägg *skratt*.

Celvin sover fortfarande så jag kan passa på och berätta att han kutar omkring för fullt (när han är i vaket tillstånd). Hmmm, mycket tidigt att gå när man bara är sex månader tänker du och ja du har helt rätt, om det inte hade varit för att han har en gåstol...