I går gick jag in i en ny fas, en fas som tyder på att smekmånaden är över och vardagen nära. Jag är inte på något sätt deprimerad om det låter så, jag känner mig fortfarande otroligt lycklig och harmonisk men jag har kommit på att jag är mer än bara mamma. Jag insåg att jag fortfarande har fyra kilo kvar att gå ner till jag är på samma vikt som vid inskrivningen i vecka 11 och att vi nu ska göra något åt det, jag insåg att mitt vilande shoppingbegär började vakna till liv efter att den stora magen försvunnit. Jag insåg att jag dessutom blivit sugen på att röra på kroppen mer än å bara promenera. Jag känner mig oerhört pigg, piggare än jag gjort på bra länge!

Kiwi löper nu på dag 10 och befinner sig säkert i höglöp. På henne är det inte lika lätt att se det på som det varit på mina andra hundar för hon har betett sig som om hon är i höglöp sedan dag ett. Hon har dessutom börjar fjanta sig enormt för Fredrik. Hon springer och hämtar saker och lägger i hans knä ideligen, hoppar baklänges med rumpan mot honom och sitter och halvmorrar/skäller framför honom. Ingen rast och ingen ro för Fredrik minsann;o). Undrar varför hon bara gör så med honom och inte med mig? Så fort löpet är över ska jag ta tag i agilityn och det ska bli såå j*kla kul!! Tiden tickar på, jag hoppas på att känna mig startklar när Kiwi är 18 månader. Det finns nämligen faktiskt flera tävlingar i närheten som vi tänkte åka på.

På tal om tävlingar så har jag gjort något som egentligen är emot mina principer. Jag satte i höstas ett mål som jag visste var svårt att nå men jag trodde ändå att det fanns en rimlig chans. Jag vill så gärna starta LK1 (Lydnadsklass 1) i April hemma på klubben men jag har bestämt mig för att hoppa över det. Faktiskt så har det blivit mindre träning än jag trodde att det skulle bli sedan Celvin föddes och de veckorna hade varit så värdefulla för oss. Nu när vi väl kommit igång igen började Kiwi löpa, visst går hon fint att träna ändå men jag hade behövt träna med en massa störning och på Kalmar BK får man inte vara med löptik. Jag kan inte åka till Öland för det är för långt för lille Celvin än så länge. Han måste sitta bak eftersom vi har airbag fram och det känns läskigt att inte kunna ha full uppsikt över honom. Just därför! Så ja, lydnadstävlingar får vänta, viktigast för mig är att vi känner oss klara för start den dagen det blir av.

Idag fyller Fredrik 35 år men vi ska egenligen inte fira honom förrän i morgon. Dock är vi bjudna hem till mina föräldrar på kroppkakor idag och jag tror att han kan tänkas få två STORA paket av dem redan idag... Hoppas inte han läser detta innan han har fått dem:o). I morgon kommer mina föräldrar, Fredriks pappa och övrig släkt hit på middag och ska fira Fredriks födelsedag. Det ska bli trevligt att träffa alla igen! 

I går kväll tog en gammal vän kontakt med mig. Jag har inte träffat henne på säkert 15 år, om det räcker. Urkul! Jag hoppas att vi kommer ses framöver!

Nu kom Fredrik hem efter att ha varit på gymet och cyklat för barncancefonden. Celvin sover.. bäst å passa på och duscha!