Sista arbetsdagen på ett bra tag är nu avslutad och faktiskt så känns det helt ok. Jag hade föreställt mig att det skulle kännas tomt, lite vemodigt, lite konstigt helt enkelt. Men så var det inte alls... Det kändes i stället lite spännande att gå ut via personalentrén idag och veta att det kanske kommer dröja ett helt år innan jag går in där igen för att arbeta. Spännande, för jag har just tagit ett stort kliv in i nästa stora utmaning.

MIn chef och jag hade ett jättefint avstämningssamtal idag. Hon har ju själv precis kommit tillbaka efter sin mammaledighet så hon vet precis vad jag har framför mig. Jag fick även en kort sammanfattning av hur hon har upplevt min insats och utveckling på arbetet under de tre åren jag har varit där och den gjorde mig väldigt glad!

Många har ringt och frågat hur jag mår, tack snälla för att ni bryr er om mig;o)! Jag mår fortfarande väldigt bra! Jag är lite trött på kvällen och har en ordentlig mage som ibland säger till mig att vila och ibland är lite i vägen men förutom det mår jag jättebra. Jag och Fredrik var hos barnmorskan i tisdags och alla värden, blodtryck och hjärtslag var precis som det skulle. Skönt! Även om jag känner ordentliga sparkar, hicka mm varje dag så känns det alltid väldigt skönt efter besöken hos barnmorskan då man har fått det där lila okej:et. Nu hade iallafall bebisen fixerat sig och var enligt barnmorskan redo att titta ut precis vilken dag som helst. Ja, ja, vi får väl se, det blir när det blir...

Många har undrat vad jag ska hitta på nu fram till förlossningen. Jag har egentligen inte så mycket planerat mer än att promenera, träna hund, baka bullar, laga matlådor, rensa bland gamla grejer, göra roliga inredningsval till huset, fika med kompisar, mm, alltså bara njuta av livet och göra det som faller mig in. Jag har även lovat mig själv och min barnmorska att ta en powernap på en timme varje dag!! Den kommer göra susen;o)!

Just nu dividerar Fredrik och jag fram och tillbaka om vi ska ha ett enstavs ekgolv i svart eller vitt. Vi får se vem som vinner av oss;o). Jag kanske skulle lägga upp en omröstning och se vad ni tycker. Faktiskt så tror jag att det kan bli snyggt vilket som även om jag vill den ena lite mer...tror jag...

I går var jag hemma hos en arbetskollega till mig, vi var ca 10 st från jobbet där och det bjöds på fantastik service och jättegod mat! Det blir svårt att matcha den men jag har lovat att göra ett försök någon gång i sommar i mitt hus! Hur eller hur så hade vi jättetrevligt och kvällen bjöd på många glada skratt!

Kollegans hus var inrett ungefär så som jag har tänkt mig i mitt nya hus, mycket svart, vitt, beige och grått som grund. Supersnyggt enligt min mening! Dessutom hade hon ett vitt ekgolv, enstav, coooooolt!

På tal om skratt så kan jag berätta att jag har varit väldigt fnittrig senaste veckorna, jag vet inte om jag ska skylla på hormonerna eller vad det annars kan vara. Jag har läst att vissa gravida kvinnor kan ha lätt för att gråta på slutet, kanske är det därför jag skrattar så att tårarna rinner??? Jag fick ett hysteriskt skrattanfall häromkvällen. Jag har länge varit ganska så varm, så länge jag varit gravid, och vi har alltså sovit med fönstret öppet i sovrummet ända sedan i somras. För ett par kvällar sedan ser jag hur Fredrik ligger med mössa och en stickad tröja på sig i sängen. Jag kryper ner och tänker att han kanske har glömt att ta av sig efter att han var ute med hundarna... (konstig tanke!!) efter ett tag frågar jag om han inte ska ta av sig mössan?? Aldrig svarar Fredrik, jag fryser ju håret av mig... Herrgud, i stället för att bara säga det och be mig att stänga fönstret så ligger han med ytterkläderna på. Fatta hur komiskt det var... Ni som känner honom kanske kan se det komiska i det, för det är inte så att han är en mes som inte vågar säga ifrån utan han är bara helt enkelt så kul utan att förstå det själv. Jag stängde så klart fönstret men höll honom ändå vaken rätt länge genom att nästan skratta ihjäl mig. Jag kunde bara inte sluta!

En komisk kommentar kom för ett par dagar sedan från min härliga kollega. Jag berättade att min lilla bebis hade hicka. Sedan var det inte mer med det och hon gick efter ett tag i väg och kom sedan tillbaka fnittrade och sa:

-Jag tänkte på det, när man hickar ska man ju stå på huvudet och dricka vatten för att bli av med den, men det är ju precis vad den där lilla gör hela tiden... Hm, varför får h*n då hicka?????? Så var vi igång igen, hahahahahahaha.

Det vara bara två exempel från min vardag de senaste veckorna, som tur är har vi arbetat på bra mellan skratten så jag tror inte att min chef kommer att ta upp det i nästa utvecklingssamtal...;o).

Ja, ja, kan man sprida lite glädje så är det väl helt underbart!

Jag lägger upp en bild på ett svart golv medan men jag kunde tyvärr inte hitta en med vitt golv. Tänk er samma princip men med svarta möbler i stället. Vad tycker ni?

Kram på er!