Sista arbetsdagen på ett bra tag är nu avslutad och faktiskt så känns det helt ok. Jag hade föreställt mig att det skulle kännas tomt, lite vemodigt, lite konstigt helt enkelt. Men så var det inte alls... Det kändes i stället lite spännande att gå ut via personalentrén idag och veta att det kanske kommer dröja ett helt år innan jag går in där igen för att arbeta. Spännande, för jag har just tagit ett stort kliv in i nästa stora utmaning.

MIn chef och jag hade ett jättefint avstämningssamtal idag. Hon har ju själv precis kommit tillbaka efter sin mammaledighet så hon vet precis vad jag har framför mig. Jag fick även en kort sammanfattning av hur hon har upplevt min insats och utveckling på arbetet under de tre åren jag har varit där och den gjorde mig väldigt glad!

Många har ringt och frågat hur jag mår, tack snälla för att ni bryr er om mig;o)! Jag mår fortfarande väldigt bra! Jag är lite trött på kvällen och har en ordentlig mage som ibland säger till mig att vila och ibland är lite i vägen men förutom det mår jag jättebra. Jag och Fredrik var hos barnmorskan i tisdags och alla värden, blodtryck och hjärtslag var precis som det skulle. Skönt! Även om jag känner ordentliga sparkar, hicka mm varje dag så känns det alltid väldigt skönt efter besöken hos barnmorskan då man har fått det där lila okej:et. Nu hade iallafall bebisen fixerat sig och var enligt barnmorskan redo att titta ut precis vilken dag som helst. Ja, ja, vi får väl se, det blir när det blir...

Många har undrat vad jag ska hitta på nu fram till förlossningen. Jag har egentligen inte så mycket planerat mer än att promenera, träna hund, baka bullar, laga matlådor, rensa bland gamla grejer, göra roliga inredningsval till huset, fika med kompisar, mm, alltså bara njuta av livet och göra det som faller mig in. Jag har även lovat mig själv och min barnmorska att ta en powernap på en timme varje dag!! Den kommer göra susen;o)!

Just nu dividerar Fredrik och jag fram och tillbaka om vi ska ha ett enstavs ekgolv i svart eller vitt. Vi får se vem som vinner av oss;o). Jag kanske skulle lägga upp en omröstning och se vad ni tycker. Faktiskt så tror jag att det kan bli snyggt vilket som även om jag vill den ena lite mer...tror jag...

I går var jag hemma hos en arbetskollega till mig, vi var ca 10 st från jobbet där och det bjöds på fantastik service och jättegod mat! Det blir svårt att matcha den men jag har lovat att göra ett försök någon gång i sommar i mitt hus! Hur eller hur så hade vi jättetrevligt och kvällen bjöd på många glada skratt!

Kollegans hus var inrett ungefär så som jag har tänkt mig i mitt nya hus, mycket svart, vitt, beige och grått som grund. Supersnyggt enligt min mening! Dessutom hade hon ett vitt ekgolv, enstav, coooooolt!

På tal om skratt så kan jag berätta att jag har varit väldigt fnittrig senaste veckorna, jag vet inte om jag ska skylla på hormonerna eller vad det annars kan vara. Jag har läst att vissa gravida kvinnor kan ha lätt för att gråta på slutet, kanske är det därför jag skrattar så att tårarna rinner??? Jag fick ett hysteriskt skrattanfall häromkvällen. Jag har länge varit ganska så varm, så länge jag varit gravid, och vi har alltså sovit med fönstret öppet i sovrummet ända sedan i somras. För ett par kvällar sedan ser jag hur Fredrik ligger med mössa och en stickad tröja på sig i sängen. Jag kryper ner och tänker att han kanske har glömt att ta av sig efter att han var ute med hundarna... (konstig tanke!!) efter ett tag frågar jag om han inte ska ta av sig mössan?? Aldrig svarar Fredrik, jag fryser ju håret av mig... Herrgud, i stället för att bara säga det och be mig att stänga fönstret så ligger han med ytterkläderna på. Fatta hur komiskt det var... Ni som känner honom kanske kan se det komiska i det, för det är inte så att han är en mes som inte vågar säga ifrån utan han är bara helt enkelt så kul utan att förstå det själv. Jag stängde så klart fönstret men höll honom ändå vaken rätt länge genom att nästan skratta ihjäl mig. Jag kunde bara inte sluta!

En komisk kommentar kom för ett par dagar sedan från min härliga kollega. Jag berättade att min lilla bebis hade hicka. Sedan var det inte mer med det och hon gick efter ett tag i väg och kom sedan tillbaka fnittrade och sa:

-Jag tänkte på det, när man hickar ska man ju stå på huvudet och dricka vatten för att bli av med den, men det är ju precis vad den där lilla gör hela tiden... Hm, varför får h*n då hicka?????? Så var vi igång igen, hahahahahahaha.

Det vara bara två exempel från min vardag de senaste veckorna, som tur är har vi arbetat på bra mellan skratten så jag tror inte att min chef kommer att ta upp det i nästa utvecklingssamtal...;o).

Ja, ja, kan man sprida lite glädje så är det väl helt underbart!

Jag lägger upp en bild på ett svart golv medan men jag kunde tyvärr inte hitta en med vitt golv. Tänk er samma princip men med svarta möbler i stället. Vad tycker ni?

Kram på er!

 

Mamma

13 februari 2009 10:43

Ha ha ha ha ha......jag är väl skendräktig då för jag kan inte heller sluta skratta!;o)
Kollegorna runtomkring mig sneglar lite konstigt på mig men det bjuder jag på! =D
Jag kan se Fredrik framför mig liggandes med mössan på sig och du får ursäkta men gud så roligt! Istället för att stänga fönstret! Det är ju inte han van vid för när du inte är gravid så är du ju en riktig "fryskyckling"! Vi ses imorn! Kram mamma

 

Johanna

13 februari 2009 11:15

Hej!

Nu har jag tagit mig friheten att göra min röst hörd gällande vilket golv ni skall ha :).
Jag hade tänkt ringa dig på jobbet igår och säga hej då (som kollega för ett tag, men jag hoppas såklart vi ses ändå!) men klockan blev snabbt över 17:00 och då var det för sent:(..
Låter som att du fick en bra sista dag i alla fall! Kommer allt att sakna ditt fnissande..;) Du är alltid ett privilegie att arbeta tillsammans med! Många kramar och ett stort lycka till nu! Nu börjar den spända väntan framför webbisar-sidan ;)!

 

Varanen

16 februari 2009 18:55

Svart eller vitt....hmmm....klurig fråga.
Du har tre hundar. Kanske matcha dem. Men då har du en som är svart med vita drag, en som är vit med svarta drag och så Meya förstås som en outsider. Så vad som än väljs så kommer hundrarna matcha golvet.
Hmmm....
Nu kom jag på det...Är inte Fredrik svarthårig numera? Då är ju valet givet...fast...det är ju ombytligt.
Hmmm...
Jag ger upp, hoppas det går bättre för er.

Lycka till!!!

 

Hanna

16 februari 2009 23:27

Va underbart med skratt-anfall, dessa tror jag faktiskt förlänger livet! Nu väntar vi med spänning på lillen och önskar er all lycka till om vi inte hörs innan "dagen D"! KRAM

http://hannaochisa.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Per och jag byggde upp en agilitybana klass 1 och då såg det ut så här:       Det är så otroligt bra få se sig själv på film. Många saker känns annorlunda mot hur det ser ut. Både till det bättre... och sämre :) ...

Ja du kära mamma Rhu, vart tog jag vägen? Det undrar jag oxå. Tiden bara springer iväg, veckorna består av måndagar och fredagar typ :) Kan bero på att jag har en liten ettåring som sällan eller aldrig sitter still (gulle  ) att det är fina, ljusa kv...

För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vis...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya k...

  Idag var vi hos veterinären för att vaccinera hundarna. Då jag bokade tiden bad jag dem sätta upp lite extra tid för att hinna känna igenom Meya lite ordentligt eftersom jag känt att hon börjar bli gammal och förmodligen har ont i sina små leder...