Jag har en oerhört viktig dag framför mig i morgon på jobbet. Kort arbetsdag men som sagt viktig och ändå kan jag inte sova. Jag känner mig fullt trygg med alla förberedelse och har ingen gnagande oro i mig att något inte skulle funka men kan ändå inte somna. Så här har det i och för sig varit de senaste veckorna. Sömnig på eftermiddag, stentrött på kvällen och sedan snudd på pigg om nätterna. Jag börjar fundera på om det är kroppen sätt att förbereda sig på det som komma skall...?? Oftast somnar jag fort på kvällen men vaknar sedan flera gånger varje natt/tidig morgon. Tack och lov så känner jag mig ändå ganska pigg på jobbet.

Nu är det bara tre veckor kvar att jobba och jag är inte helt säker på att det har gått in i mitt huvud vad jag har att vänta... Jag längtar verkligen till vårt lilla barn ska komma, jag längtar efter det nya liv som väntar men samtidigt känns det ungefär som om jag ska gå på 3 veckor semester... Konstigt, väldigt konstigt!!

Jag börjar mer och mer förstå att det finns ett litet liv där inne och nyfikenheten på vem det är, är stor! Här om natten hade h*n hicka, herregud vad häftigt, jag hade inte känt det innan. Jag låg vaken och log för mig själv. Lika coolt var det då jag några dagar tidigare låg i soffan med fjärrkontrollen på magen (det mesta hamnar där, väldigt praktiskt!) och den lilla började sparka ihärdigt. Fjärrkontrollen hoppade från sida till sida och Fredrik undrade om det var jag som gjorde det där. Det var det ju förstås inte;o).

Nu kom Kiwi och sa till mig att det minsann är dags att gå och sova. Bäst att försöka i alla fall, även om jag inte är det minsta trött. Som sagt har en viktig dag framför mig i morgon.

En som inte har särskilt svårt att somna lite var som helst är Kiwi. Kolla in bilden nedan. Här ligger hon i vårsolen och sover med huvudet i en blomkruka.  Fotot är taget förra våren, tänk, snart är det vår igen, tiden går fort och tur är väl det denna mörka årstid! Hua!