Celvin älskar sin gåstol, idag har han kommit på hur han ska göra för att komma framåt - och fort går det! Ena stunden var han framme och försökte nå hundarnas vattenskål så jag vände på stolen och då var han helt plötsligt i andra änden av vardagsrummet och drog i våra lameller. Ja, jag kommer ha att göra om dagarna från och med nu!

Superglad för att det bjöds på favoriten spagetti och köttfärssås.

   

Cool kille på promenad

Bilden talar för sig själv...

      

Först gunga....

...sen sova

Oj, jag har inte varit inne på några dagar och då har det hänt grejjer på bloggplatsen. Kul! Bland annat har funktionen som jag länge väntat på kommit, man kan spara inlägget som ett utkast innan man publicerar och slipper därmed riskera att förlora det man har skrivit.

Jag hinner egentligen inte skriva för Celvin kommer vakna vilken sekund som men jag måste iaf. Jag har just varit hos Anja och vallat på hennes lamm och det kändes så himla bra. Inget revolutionerande men vi fick till en del bra saker och framför allt lite flyt och det kändes fint i min lilla mage! Nu känner jag att vi kan börja jobba igen, att vi är tillbaka där vi var innan uppehållet och att vi faktiskt kan komma framåt. Framförallt så har jag en ganska tydlig bild över hur jag vill gå vidare.

Jag måste bara slå ett slag för mina fantastiska träningskompisar Anja och Elisabeth. De är bara helt underbara!! De gillar fika lika mycket som jag... ha ha! Skämt å sido, de hjälper och peppar, kommer med en massa tips, slår mig i huvudet ibland. Dessutom är de fantastiska barnvakter åt Celvin (när jag kör) som nästan alltid är med!

Även Per och jag har kommit igång och tränat en hel del tillsammans vilket är toppen. För det första bygger han alltid upp massa roliga banor eller kluriga kombinationer och för det andra så har han kommit långt och kan hjälpa mig en hel del med handling och annat. Givetvis är även han duktig på att peppa och hjälpa mig med Celvin. Tja... vad vore livet utan bra träningskompisar? Ni är otroligt viktiga... hör ni det! ( Hanna... kom tillbaka från Huvudstaden)

När jag ändå är igång kan jag ju passa på och tacka min fantastiska sambo som faktiskt släpper i väg mig i tid och otid, även ofta följer med och hjälper till, analyserar med mig, aldrig klagar samt ger mig sin axel när jag behöver gråta en skvätt... ha, ha, herregud vad sentimentalt det blev helt plötsligt. Jag lovar att det dröjer innan det kommer fler sånna här inlägg *skratt*.

Celvin sover fortfarande så jag kan passa på och berätta att han kutar omkring för fullt (när han är i vaket tillstånd). Hmmm, mycket tidigt att gå när man bara är sex månader tänker du och ja du har helt rätt, om det inte hade varit för att han har en gåstol...

Ja, hela 40-50 cm långa "lockar" föll från mitt hår idag. Min frisör var nyss hemkommen från London efter en hel veckas kurs och det smittade av sig på mig. Jag är helnöd!! Min kamera är trasig så ni får hålla till godo med ett par bilder tagna med datorn;o).

 

Igår när jag körde hem från träningen kände jag mig helt förstörd, det gick mao inget vidare. Idag kan jag se tillbaka och hitta en hel del saker som faktiskt gick toppenbra. Kiwi höll ihop huvudet även när hon gick upp i stress. Balansen och A:et gick hon över (med hinder både framför och efter) trots att hon fram tills bara 24 timmar innan varit vettskrämd! Och då var ändå underlaget jättevått av allt regn. Visst måste jag glädjas över framstegen oxå men det är ledsamt att hon går upp så i stress när andra hundar kör agility, ett bekymmer som vi har haft med oss mer eller mindre hela hennes liv. Vi har jobbat på att hon ska kunna sitta lugnt bredvid och det och det har varit bättre en tid för att nu komma tillbaka igen, med dunder och brak. Jag tänkte att jag ska vänta tills efter hennes löp (kommer vilken dag som helst) och efter det ska vi ta tag i problemet en gång för alla! Jag har helt klart inte tränat detta tillräckligt bra. Små, små myrsteg fram som min förra chef hade som favoritcitat;o).

Jag vill poängtera att jag inte skyller några av Kiwis galenskaper på löp, hormoner eller annat utan tar på mig det helt och fullt! "Hunden är aldrig bättre än sin förare" eller "sådan förare sådan hund". Men jag kan ju inte förneka att hunden just nu är i den sista och tuffaste könsmognaden och dessutom ska löpa inom kort. Det kryddar ju bara tillvaron lite extra;o).

Idag körde vi ett lydnadspass med ett fritt följ, jag tror aldrig att man kan träna det för mycket men det börjar iaf kännas riktigt bra! Efter det gjorde vi några inkallningar. En av gångerna fick jag ett infall och kommenderade "stå" mitt i en inkallning och ställde sig perfekt, jag tror att vi hade fått rätt fina poäng om det hade varit tävling! Duktig, duktig vovve! Jag har ju inte tränat stå i det sammanhanget, jag tränar sällan hela moment utan delar upp dem och fokuserar på att alla delar ska bli perfekta. Kan hunden alla delar så fixar den att sätta ihop dem utan problem oxå.

Ett moment blir två delar:

Vid exempelvis en inkallning vill jag att hunden ska komma blixtersnabbt in till mig och har därför delat upp den i två delar under träning;

1). Hunden springer till mig och när den strax är framme kastar jag en trasa med vänster hand en bit bakom mig. Detta för att få hunden att vilja springa snabbt. 

2). Andra delen är ingången, hunden ska sätta sig i position vid min vänstra sida. Det gör jag i många olika sammanhang, jag lär hunden att hon så fort jag ställer upp mig ska springa och sätta sig. Detta lärde hon sig ganska fort.

Om jag inte hade delat upp dessa kunde det har funnits en risk att hunden koncentrerat sig på att den ska sätta sig fint i position och därför tappat fart.

Kiwis resultat har kommit in på SKK:s hemsida. Hon fick ett B på sina höfter och UA på armbågarna. Underbart!! Kiwis föräldrar har god statestik men det har ändå varit lite nervöst såklart. Man kan aldrig gardera sig helt!

A: Normala höfter grad A

B: Normala höfter grad B

C: Lindrig dysplasi

D: måttlig dysplasi

E: Höggradig dysplasi

Om du är intresserad kan du läsa mer genom att klicka på länken

Idag var Celvin och jag på BVC för en 6 månaderskontroll och jag kan inte säga annat än att han gick igenom besiktningen med beröm godkänt! Allt verkade ok så här långt. Han hade ett väl utvecklat språk och var väldigt stark för sin ålder. Sköterskan observerade att han har mycket saker för sig hela tiden. Pilla lite här, pilla lite där, skälla ut en liten plastko, leka indian (vilket tydligen var väldigt tidigt) rulla runt, äta på fötterna, händerna mm mm. Man kan tro att vi var där en hel eftermiddag men allt detta hände på mindre än en kvart! Vi fick oxå goda råd om hans kost och vi ska utöka till flera portioner per dag. Det verkade som han fortfarande lågt lite lågt i vikt även om han följer sin kurva. Det var inget som jag skulle bekymra mig om iaf.

I går var jag och Celvin på babysim. Det hela började lite knasigt med att han sov längre än vanligt på morgonen och hann därför inte med sin fm-sovstund förrän vi svängde in vid teleskolan. Då somnade han och sov ända tills jag väckte honom genom att ta på badbrallorna. Sen var det dags att hoppa i vattnet ca 10 minuter senare. Under nästan hela passet var han varken glad eller ledsen. Han såg ut att vara ganska nöjd bara. I slutet skrattade han ordentligt när vi hoppade upp och ner i vattnet. Det gillade han verkligen. Han gillar ju det även på torra land. Han kommer säkert bli lika galen i karuseller som jag alltid har varit.

Snart ska jag ut i regnet och ha avslutning på agilitykursen. Det ska bli jättekul, (är man lite dum i huvudet eller?) Jag menar, när man kan välja att stanna hemma och krypa ner under en filt i soffan så packar man ist in hunden i bilen och tränar UTE för att det är så förbaskat kul!

Har förresten legat vaken i natt igen (stackars mig) och det berodde inte denna gånegn heller på Celvin för han sov så gott. Det var lilla Kiwi som höll mig vaken, jag lovar, jag grubblar ihjäl mig! Måtte vi snart vara på banan igen. Idag ska jag testa ett nytt sätt om det låser sig för henne. Nu får det vara nog!! Jag vill så gärna ha en liten videokamera så jag kunde lägga ut lite klipp på den träning som faktiskt går bra. Lite för att peppa mig själv oxå;o).

Nu dags för mat. Är alldeles för dålig på att äta när Fredrik inte är hemma. Kände på BVC att jag började skaka, kom då på att jag inte hade ätit ngt mer sedan frukost kl 8, jo en banan kl 10.Har varit aningens bättrenu när jag ammat, har försökt tänka på Celvin, att han ska få is sig sitt. Jag tvärt emot alla andra kommer väl rasa i vikt efter att jag slutat amma och det gör ju inget isf.

Hjälp, klockan springer på... Snart dax att åka. Hinner inte läsa igenom det jag skrivit så ni språkpoliser där ute... ni får ha överseende med både stavfel och meningsbyggnadsfel. 

Idag när jag kom upp till klubben hade jag bara ett mål i sikte; Kiwi skulle över balansen frivilligt innan vi åkte hem och vi lyckades! Jag visste att eftersom hon tidigare gått över utan problem så gällde det bara att övertyga henne om att det är ganska så häftigt att springa över. Jag började så som jag gjort de senaste veckorna med att låta henne ta sista delen med en belöning nedanför kontaktfältet. Efter det lyfte jag på henne, högre och högre upp ända tills jag var vid den andra nerfarten. Först var hon jätterädd och ville bara därifrån och jag tänkte att det hä går aldrig men sen tänkte jag att nu jäklar ska du över. Jag ger mig inte! Efter några repetitioner märkte jag att hon började tycka att det var lite häftigt och ville iväg snabbt till belöningen och då kände jag att det var dags att testa hela balansen. Hon tvekade lite först men det krävdes inte mycket övertalning innan hon var över... och fort gick det. Vi gjorde om detta rätt så många ggr så jag hoppas nu att det inte ska vara några problem mera! Jag tänker vänta med gungan ett tag till, tills balansen känns helt inlärd, eftersom det var den som ställde till det förra gången. Jag ska oxå börja om med gungan för som det är nu så är det stört omöjligt att få henne att trampa på den (duns och godis) vilket hon tyckte var görhäftigt för några månader sedan. Jag har iaf lärt mig lite om hur hon funkar när hon totalt låser sig. Vara lugn, vänta ut henne men samtigt försiktigt tvinga henne att utföra det jag ber henne om. Och när hon gör det en massa belöning såklart! 

Mellan balansträningen tränade jag även slalom. Jag tycker att det går framåt! Målet är såklart ett självständigt slalom, ellerbätter uttryckt, självständiga hinder!

I morgon är det avslutning på agilitykursen! Det har varit en superkul kurs med en hög nivå. Alla ekipage har varit jätteduktiga! Hoppas att vi snart är igång med nästa kurs och att alla vill fortsätta!

Hmm, när skrev jag sist? I lördags? I söndags var jag hos Anja och vallade igen. Först vallade vi på ett gäng ganska springiga lamm som Anja hade kört hem till Cilla. Även om det gick lite väl fort ibland tyckte jag att Kiwi skötte sig emellanåt. När vi var klara frågade Anja om jag ville hänga på och träna på hennes andra får som inte är lika lätta på foten och det ville jag ju såklart. Jag kände att vi hade ngt på gång lilla loppan och jag. Vad fel jag tog! Detta passet kändes inte alls bra. Kiwi hade glömt den lilla hjärnan i bilen och gjorde en massa dumma saker, tog till jakt, svansen åkte upp mm. Anja och jag konstaterade att det känns som om vi är tillbaka på noll igen. NOLL! Kan man annat än å gråta? Om det ändå vore så att detta var det ända som strulade just nu. Det mesta strular och vi är inte alls där jag trodde när jag satte min målbild för ett år sedan. Vi har fått jobba med en massa saker som jag inte hade planerat! Träningen i största allmänhet känns ganska ok (förrutom hennes plötsliga rädsla för balansen och gungan och hennes förbaskade låsningar). Hon är mjuk och följsam i agilityn, hon måste bara bli lite mera självständig på raksträckor för jag hinner inte med!

Idag efter promenaden tränade jag främst linförighet och stå, vilket kändes jättebra! Jag tränade även lite andra grejjer och såg till att Kiwi var ordentligt trött både i kropp och hjärna innan jag gick hemåt. Jag tror att det är precis vad hon behöver just nu när hormonerna spritter i hela kroppen.

Om ett par timmar ska jag upp till klubben och träna lite agility. Ikväll blir fokus slalom och balansbommen. Ikväll ska hon gå över den själv! Hon har gjort det förrut så ikväll ska hon komma över sin helt plötsliga, obefogade rädsla. Vi har under flera veckor bara tränat slutet på balansen och det går nu väldigt bra så om jag bara får henne att gå upp och komma en liten bit så ska hon känna sig trygg igen. Nöta nöta!

Jag glömde ju säga att jag tävlade Zico och Cocoz i söndags kväll där jag med Zico kom trea i ett hopplopp och med diskade mig med Cocoz. Jag är ändå nöjd med bådas insats i hopploppet för det var mitt fel att Cocoz lopp blev diskat. Agilityloppen tror jag helst att vi glömmer. Båda två tjuvstartade och fick därmed gå av banan!