Det är helt underbart ha valp som ser till att man kommer upp i skaplig tid om morgnarna när det är så härligt väder. Kiwi väckte kl 07:30 i går morse. Solen lös och det var redan varmt ute. Jag tog med alla tre hundarna på en promenad och vi stannade som vanligt till nere vid Lindö. För ovalighetens skull blåste det ingenting och vattnetytan låg som en spegel. Underbart! Jag lade en platsliggning med de vuxna hundarna samt gick lite fot och gjorde varsin inkallning. Efter ett tag lät jag hundarna springa fritt och jag bara njöt av livet i stora drag.

För en liten sekund lade jag min fokus på bara Kiwi och då hör en "plums". Åhhh nej... den vattentokiga Meya hade kastat sig i vattnet och simmade omkring och hade det riktigt gott. Tindra stod vid kanten och hejjade på. Saken är den att det vattnet är ganska gyttjigt och det är helt uteslutet att släppa in Meya i lägenheten utan ge henne en grundlig rengörning först. Jag kallade in Meya och det riktigt lyste i ögonen på henne när hon kom springandes. Det finns en anldning till att mina fd jobbarkompisar för länge sedan gav henne smeknamnet "geggaMeya".

Efter Spanielbad och lite vila åkte jag och Kiwi över till Öland och hälsade på en kompis och hennes dotter. Vi hade en helt underbar dag som började med blåbärspaj och slutade i solstolen. Jag kände av detta när kom hem på kvällen. Aj, aj... Första brännan för i år;o).

Kiwi är så härlig, hon är så trygg i sig själv och har lätt för att slappna av. Hon sprang och lekte en stund först, sedan hittade hon en bra plats i skuggan och lade sig och sov en bra stund. Skönt!

På kvällen var vi hemma hos mina föräldrar och firade mamma som fyllde år i går. Kiwi fick träffa deras lilla "Sheltie" Cocoz som är ca 5 månader och de lekte och hade jättekul ihop. När vi skulle åka hem undrade vi vart tusan lilla Kiwi hade tagit vägen... Vi hittade henne sovandes intyckt mellan plankorna på mina föräldrars skoställ med nosen nere i husses ena sko. Det såg så roligt ut att jag var tvungen att ta en bild.

Det här var helt klart en av mina allra bästa dagar på länge. Tack sambo, alla hundar, kompisar och släktingar för att ni finns och förgyller min dag! Kram på er!

Tänk att Kiwi redan har varit hos oss i en hel vecka. Hon är en härlig liten valp med massor av energi. Än så länge har vi bara "lekt" inkallning och sitt. Vi tar varje dag som den kommer och det är helt underbart att bara vara hemma och ta hand om våra hundar. Fint väder har det ju dessutom varit, tänk om man kunde ha det så här jämt:o).

Idag skickade vår arkitekt i väg alla bygglovshandlingar så nu hoppas vi på att de blir godkända och att vi snart får vårt bygglov. Något som vi har fått vänja oss vid är att det tar TID att bygga ett hus. Tomten köpte vi redan i September så den har vi haft ganska länge men vi har inte riktigt vetat hur vi vill ha vårt hus samt att det funnits en rad olika restriktioner att hålla sig till. Den som har varit svårast var att vi inte får bygga mer än 150 m2 byggarea. När vi vid första mötet med vår arkitekt skrev ner våra husdrömmar insåg vi att vi var uppe på över 200 m2. Viktigast för oss var stort sovrum, stort öppet kök, SPA-del m bastu, stor tvättstuga med hunddusch och en "walk in closet". Det var bara att börja skala ner.

Vi bestämde oss till slut för att flytta ut vårt SPA i en komplementbyggnad och skala ner lite på garaget. I komplementbyggnaden fick vi dessutom plats med ett gästrum. Hur bra som helst! Vi fick göra några få kompromisser till men i det stora hela så är vi supernöjda. Vi vill flytta in NU!! ;o)

I dag kom Meya hem efter att ha varit på semester hos Fredriks pappa Bosse. Han erbjöd sig att ta hand om henne så att Tindra fick läka i fred efter sin livmoderoperation. Vi hade bestämt oss för att operera bort den på rekommendationer från olika veterinärer då löpen var det enda samband vi kunde se i och med hennes "återfall".

Hur som helst var det helt underbart att träffa Meya igen. Hon hade varit hos Bosse i 12 dagar och det var helt klart det längsta vi har varit i från varandra på hennes åtta levnadsår. Jag vet att Meya hade det toppen hos Bosse. Hon avgudar ju honom. Dessutom fick hon vara med honom på jobbet varje dag och springa in och ut som hon ville. Jag är säker på att matte saknade Meya mer än tvärt om.

När Meya kom hem såg jag att Tindra slappnade av en smula. Vi var i trädgården när Bosse kom med henne så alla hundarna inkl. grannens trevliga finska lapphund fick hälsa utomhus. Jag stod bara och iaktog hela processen för det var så spännande. Tindra liksom intog en ny roll och kunde släppa efter lite då trygga Meya styrde upp situationen.

Det var sol och härligt väder så vi bestämde oss för att åka till Byttan, en supermysig restaurang som har fått en regäl uppfrächning alldeles nyligen, och äta brunch. Meya och Tindra fick stanna hemma men Kiwi fick åka med. Deras brunchbuffe var helt enorm. Det fanns inte en ända liten matbit som jag saknade. Om det blir fint väder i helgen tror jag att vi åker dit igen. Det är så smidigt att luncha där när även hundar är välkomna. Kiwi låg så snällt och sov under bordet under hela besöket. Hon är en liten pärla den lilla damen.

Äntligen kom dagen då det var dag att hämta vår efterlängtade Kiwi en Border Collievalp från Kennel EmenEm. Jag hade spenderat veckan i Stockholm på en utbildning för ett nytt system som jag ska bli Super User för. Fredrik tog flyget upp och mötte mig och bilen. Bara 6 mil bort väntade Mickis och en något blyg men glad liten Kiwi. Det var härligt att få träffa henne igen och så mysigt att denna gången få ta med sig henne hem.

Bilfärden hem gick hur bra som helst. Kiwi låg framme i min famn och sov nästan hela vägen. Väl hemma väntade förväntansfulla Mormor och Stig som hade passat Tindra under dagen då vi hade varit borta. Tack snälla ni för att ni alltid ställer upp, vad skulle vi göra utan er??

Tindra tyckte om Kiwi ända tills hon insåg att Kiwi var där för att stanna. Matte ta bort henne här ifrån och gör det fort, utstrålade hela hennes kroppspråk. Det var ganska sent så vi bestämde oss för att det fick räcka för i dag och att de fick träffas mera i morgon.

Den här natten sov jag med kläderna på. Allt för att snabbt kunna springa ut med Kiwi när hon skulle vilja. Lagon förvånad var jag när hon väkte mig med ett litet tyst pip klockan 06:30 på morgonen efter. Hon hade sovit HELA natten. Herregud vilket lyx;o). När Tindra var valp var jag ute med henne 2-3 gånger varje natt i början och hade helt klart förberett mig på något liknade.

Många har frågat mig varför i hela världen jag skaffar ytterligare en hund till då jag redan har två stycken. De personer som frågar har förstås inte själva hund eller delar inte alls mitt stora intresse för träning och tävling. När jag köpte Tindra för 2,5 år sedan var siktet inställt på att tävla agility. Efter endast en halv säsong på tävligsbanan upptäckte jag att inte stod till som det skulle med Tindra och tog henne till min veterinär (jag hade varit där vid ett par tillfällen tidigare men inte hittat något konstigt plus att Tindra hade repat sig och blivit symptomfri dessemellan). Denna gången startade vi en lång utredning, vi var tom uppe i Strömsholm för en MR och det visade sig att Tindra saknar en kota i ryggen. Ingen kul diagnos för en 2 år gammal hund. Hur detta skulle komma att påverka hennes liv kunde ingen veta. Att jag skulle tänka om vad det gällde agilityträning var i allafall säkert. För en människa som jag som lever för mina hundar (sorry sambo, dig också;o)) var detta ett HÅRT slag. Att köpa en hund till fanns inte ens på kartan, vi hade ju redan två stycken. En sen kväll för ca 3 månader sedan fick jag ett mail från en av mina agilitykompisar. Hon tipsade om att hennes uppfödare hade valpar på g. Jag tänkte att de var säkert tingade i allafall så jag skickade i väg ett mail och frågade lite om föräldrarna och uppfödarens andra hundar. Vi fick bra kontakt och på den vägen var det. Jag är så glad för att jag bestämde mig för att köpa en liten tikvalp av Mickis på Kennel EmenEm. Det har hela tiden känts så bra i magen och man ska lita på sin magkänsla. Eller hur?? ;o)

Igår så opererades lilla Tindra för OHE, kastration. Det är så skönt att det är över och att allt har gått så bra.

Vi bestämde oss för ett par veckor sedan att ta bort livmodern då den kan ha haft en viss påverkan på hennes allmäntillstånd. De tre perioder som hon har haft ont och varit allmänt nere har varit i samband med löp så det fanns inte så mycket att tveka på när hon även denna gången började bete sig konstigt. Jag visste att hon skulle löpa i mitten av maj och vi ville helst inte operera henne under löp så det var rätt så snabba ryck som gällde. Självklart ordnade fantastiska Läckeby en snabb tid åt oss så att inte Tindra skulle hinna börja löpa.

Nu håller vi tummarna på att detta kommer att lösa alla bekymmer och att hon aldrig mer kommer att få ont.  (Jag är inte helt övertygad men jag måste hoppas, det tar mycket kraft att gå runt och oroa sig hela tiden).

Lägger upp en bild på söta Tindra, alldeles frusen och dåsig efter operationen.  Jag kan berätta att efter en god natts sömn var hon en helt annan hund. Helt otroligt att de är så starka hundarna. Tacka vet jag stark smärtlindring. Nu får vi hålla henne lugn i ett par veckor innan vi kan rehabträna igen. Men nu är det iallafall gjort, puuuh.