Jag skrev under mina mål om att jag anser mig ha utvecklats som tränare under det gågna året. Det ligger mycket känsla bakom det påståendet så jag tänkte att jag kanske kunde hitta några saker rent konkret som förklarar vad jag blivit bättre på.

Det första jag tänker på är jag håller mig till ganska få, max fem repetitioner när jag tränar. För att hålla koll på räkningen tar jag ofta fem godisar i handen (eller nära mig) och en leksak. Leksaken låter jag hunden få leka med tillsammans med mig på femte godisen eller tidigare om den gjort något riktigt bra. Detta har främst hjälpt till att hålla hunden klar i huvudet men oxå gjort att jag har fått skärpa till mig och vara noga med VAD jag belönar. Under lek får hunden en välförtjänt "paus" och är sedan redo för att köra igen.

Jag planerar min träning, tänker igenom hur jag vill att det ska se ut och hur vi ska komma dit. Planeringen är viktig för att se alla små delar i "ett moment". Det är de små perfekta detaljerna som gör helheten och särskiljer man dem alltså tränar på en del i taget så blir det tydligare för hunden. Jag bestämmer ofta innan passet ungefär vad jag ska träna. Det är så lätt att tänka att det där gjorde hunden super och testa lite till då hunden kan vara för trött eller så blir jag inte lika tydlig. Då är det bättre att ta en paus, tänka ut något nytt och sedan köra igen.

Jag har tränat mycket/ofta, både inomhus och utomhus, vågat testa och exprimentera, hämtat inspiration från böcker och tidningar och under tiden jag har tränat mina hundar har jag själv fått träning.

Jag har tränat saker som kanske inte alltid ses som träning. Jag har exempelvis åkt till klubben i syfte att lära Kiwi att vara parkerad då andra tränar. (En superbra valp/unghundsövning) och därmed belönat henne massor när hon legat still. Jag hör ofta förare berätta att de är besvikna på sina hundar eftersom de inte kan ta det lugnt när andra hundar/människor springer/låter/hoppar etc. Jag brukar ställa frågan om de har tränat DET. Jag menar att det är en stor skillnad om man åker till klubben för att träna ett moment och sedan binder upp hunden för att den ska få pausa eller om man åker dit och AKTIVT TRÄNAR att hunden ligger still eller vad du nu vill att den ska göra. Du har flera saker att vinna på det sistnämda. Du planerar din träning. Är ofta väl förberedd, har förmodligen lärt hunden ligga still en kort stund hemma först utan störning, sedan fått ligga när du springer förbi och leker med bästa leksaken och efter det kanske fått ligga kvar medan du gjort en inkallning förbi den med din eventuella andra hund... Du har då alltså delat upp din träning i små steg under en längre tid i stället för att hunden en dag minsann SKA KUNNA ligga medan andra har skoj. Tänk efter, vem är egentligen duktigast? Jag tycker nog att den hunden som ligger still i väntan på en smarrig belöning är strået vassare än den som har kul med sin förare! Därför måste du träna det enligt min uppfattning. Detta är bara ett exempel och betyder inte att alla hundar har svårt för att vara passiva, det beror helt och hållet på vd du har för typ av hund.

Jag använder klicker nästan vid all inlärning. Jag anser inte att man måste, men jag har blivit bättre genom att göra det. Timingen är A o O, det blir så uppenbart om du klickar fel vilket gör att jag omedvetet skärper mig och det är ju bara positivt. Jag har fått bättre och snabbare resultat tack vare bra timing.

Jag ser till att alltid ha roligt med min hund och passar mig för att ställa för höga krav på hunden. Det har hänt att jag själv inte varit i form eller att min hund befunnit sig i värsta tonåren och inte velat riktigt som jag. Om jag känt minsta irritation (jag är inte mer än människa) har jag tänkt om och hittat på ny övning/sänkt kriterierna/gått hem. Exempelvis bestämde jag mig i somras för att strunta i all lydnadsträning under x antal dagar och bara "leka träning". Jag skickade Kiwi till leksaksbacken och sa varsågod och hämta dina bästa leksaker. Hon hämtade och hämtade och hämtade tills min träningsväska var överfull och jag inte fick plats med en enda leksak till. Sedan gick vi ner till fotbollsplanen där jag parkerade Kiwi, gick och lade ut alla leksakerna och sade sedan ok. Mitt enda fokus var att Kiwi skulle vilja leka med mig utan krav och att hon fick välja vilken leksak. Vi lekte nog med allihop och när vi gick hem hade jag en härlig känsla i magen och ett leende på läpparna. Vi hade haft superskoj och jag lovade mig själv att försök behålla den känslan genom all träning och tävling framöver! Leken är mycket viktigare än man kan tro. Vår relation växte sig stark igen och efter detta har vi inte haft några frågetecken med varandra.

 

Elisabeth & bc-killarna

15 januari 2010 11:24

Bra och tänkvärt skrivet!! :)

http://www.loveofrasse.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Per och jag byggde upp en agilitybana klass 1 och då såg det ut så här:       Det är så otroligt bra få se sig själv på film. Många saker känns annorlunda mot hur det ser ut. Både till det bättre... och sämre :) ...

Ja du kära mamma Rhu, vart tog jag vägen? Det undrar jag oxå. Tiden bara springer iväg, veckorna består av måndagar och fredagar typ :) Kan bero på att jag har en liten ettåring som sällan eller aldrig sitter still (gulle  ) att det är fina, ljusa kv...

För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vis...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya k...

  Idag var vi hos veterinären för att vaccinera hundarna. Då jag bokade tiden bad jag dem sätta upp lite extra tid för att hinna känna igenom Meya lite ordentligt eftersom jag känt att hon börjar bli gammal och förmodligen har ont i sina små leder...