Ett gästinlägg av Fredrik:

Nu har det gått tre veckor sedan jag upplevde några av de hemskaste dagarna i mitt liv.
Mina känslor överraskade mig. Att hålla inne känslorna för att vara ett stöd till resten av familjen gick inte. Tårarna bröt sig igenom alla barriärer. Den lilla tösen som jag så många gånger varit helt tokig på, visade sig betyda mycket mer än vad jag någonsin kunnat tro.
Tomheten att ta morgonpromenaden med bara två hundar var bedrövlig. Helt plötsligt gick det utan problem och jag stod inte insnurrad bland en massa koppel. Jag saknade kaoset.
  Beslutet som ältats fram och tillbaka under en längre tid kändes inte så svårt att ta när vi summerade alla fakta, precis som Camilla beskrivit.
Men efteråt; jag kände mig så hemsk! Känslan av att jag övergivit henne gick inte att förtränga vilket fick mig att känna mig så hemsk.
Tindra blev mer och mer den som jag kände att jag ville ta hand om. Att träna henne var en balansgång och vi var oroliga varje gång att hon skulle få ont dagen efter.
  Vi for med henne till ett otal experter. Bl. a Strömsholm. Under tiden kände jag mest hur jobbigt det var med allt som var runt omkring henne. Idag hade jag gett vad som helst för ynka 5 minuter.
Som jag tidigare skrev kunde hon driva mig till vansinne med sitt snurrande framför TV:n eller bredvid köksbordet då hon ville något. Då höll jag på att gå i bitar, men nu uppskattar jag all tid som jag fått dela med henne, jobbiga som roliga.
  Till slut kände jag mig lite av hennes skyddande ängel. Försökte hitta lösningar för att det skulle funka, att ge henne ett drägligt liv. Men vad var det för liv? Hennes stora passion var att jaga järnet. Den friheten kunde vi inte ge henne eftersom vi visste att det kunde ge henne kraftiga smärtor.
Hennes andra passion var att ligga i solen och slappa. Om jag hade trott på ett liv efter detta hade jag inte sett henne som en ängel som svävar bland molnen utan hade önskat henne en paraplydrink på en solig strand.
Tindra jag saknar dig!

Efter denna tragiska händelse har jag trots allt sett tillbaka för att dra lärdom. Som jag skrev önskar jag vad som helst för de stunder då Tindra var som jobbigast bara för den tiden kan man aldrig få igen tillsammans med henne. Så hoppas jag kunna leva härefter. Stunder som i nuet upplevs jobbiga, kommer jag uppskatta att jag ändå fick ta del av och förhoppningsvis löses den konflikten eller vad det nu kan handla om på ett bättre sett.

För övrigt:
Vad händer på husfronten frågas det titt som tätt.
I dagarna var två killar här för genomgång av persienner, plisséer etc. Känns som det kommer bli kanonbra. Dessutom har vi fått upp lite fasadbelysning.
Jag beställde två trådgårdsböcker häromdagen, snacka om att man börjat få nya intressen, som vi ska hitta lite inspiration inför vår design av trädgården. Det har för övrigt hamnat lite i träda efter att de var här och jämnade till marken och dumpade matjord.