Vallhundskurs 

Igår var det full fart från tidig morgon till sen kväll. Vi började dagen med vår vallhundsvalpkurs med kombinerad allmänlydnad. Vi blev indelade i två grupper och vår grupp fokuserade på allmänlydnad första timmen. Vi kikade först på bilvett med störning som gick ut på att hunden skulle sitta kvar i bilen då luckan stod öppen medan våra kurskamrater gick förbi utanför och förde liv. Kiwi skötte sig utmärkt precis som jag hoppades på då jag varit väldigt noga med att hon aldrig fått hoppa ur bilen utan ett varsågod. Efter denna övning gick vi ut på fältet där alla övningar gick ut på att hunden utan koppel skulle följa med föraren när den gick mellan andra hundar mm och ändå hålla kvar fokus på föraren . En ganska basic men oerhört viktig övning och jag kom på att jag aldrig hade gjort det med okända hundar. Även dessa övningar gick bra förrutom första gången då Kiwi trodde att jag sa spring och lek och hon rusade några meter medan jag stod kvar smått förvånad och handlingsförlamad:o). Jag kallade in Kiwi och Anja sa att jag måste berätta för henne att hon ska gå med mig och då la jag till ett "sida" som vi använder på promenader. Då förstod Kiwi och problemet (som egentligen inte alls var ett problem) var löst och hon följde mig vart jag än gick. Min lilla stjärna! 

Anja är jättedukig på att reglera övningarna så att det passar alla. Det kan ju vara svårt med tanke på att vi alla är på olika nivåer samt har olika ambitioner med vår träning. Jag har alltid tyckt att varje övning har gett mig något.   

Sedan var det dags för att träffa fåren tillsammans men vår andra instruktör Sussie. Kiwi har ju redan vallat några gånger och den övningen vi gjorde var till för att passa hundar som träffar fåren för första gången så jag kände jag att jag hade lite koll:o).

Övningen:

En hund i taget fick vara i en liten, liten fålla tillsammans med 4 får. Hunden var kopplad och gick utanför föraren längs med staktet. Där gick vi några varv sedan bytte vi håll. Tanken var att hunden skulle gå där ganska avslappnad, inte hänga i kopplet eller tycka på in mot mitten där fåren stod. Jag ansåg att Kiwi skötte sig jättebra. Dock tyckte jag att det var trångt i fållan och Kiwi blev två gånger hängandes inåt (mot fåren) i kopplet vilket ledde till att hon säkert kände sig underlägsen fåren. Hon satt ju fast i kopplet. Detta hände bara när jag tappade kontrollen så jag skyller inte det på Kiwi. Det är svårt det där med vallning:o). Tajming och åter tajming behövs!

Avslutningstävling i agility 

Så fort vallhundskursen var avslutad körde jag upp till klubben för att ta emot ett gäng förväntningsfulla  kursdeltagare. Vi hade avslutning på agility fortsättningskurs och det skulle vi göra med en tävling. Per hade ritat en rolig och på sina ställen klurig klass ettbana där det var nödvändigt att göra både framförbyten och bakombyten. Banan visade sig ligga på precis rätt nivå, ingen tyckte nog att den var för lätt utan fick klura en del på hur de skulle handla. Vi gick alla banan tillsammans en gång och jag gav olika råd om olika alternativ samt diskuterade för och nackdelar med dem. Trots den långa banan (enligt mina kursare) på hela 19 hinder var det ingen svimmade av trötthet på mitten;o) och inte en enda som glömde banan. DESSUTOM GJORDE ALLA SUPERSNYGGA BYTEN! De var så duktiga och jag njöt(!!) av att se resultatet och hur mycket alla har utvecklats under de två terminer vi har träffats. 

STORT GRATTIS till Monica som knep förstaplatsen, Ann-Marie till andra och Bibbi till tredje!! men även till alla er andra som också gick runt banan med strålande resultat. Keep on the good work! Jag hoppas ni alla kommer att fortsätta med världens roligaste sport - agility - för ni är superduktiga!

Jag fick gör-fina presenter av mina underbara kursare,  min lilla "knodd" i magen fick sina första kläder;o). Jag blev alldeles rörd när jag öppnade paketet;o). TACK SNÄLLA, SNÄLLA NI! Bild på kläderna ser ni nedan.

Dagen avslutades inte här utan jag åkte hem, gjorde mig i ordning och åkte sedan vidare till Kalmar bowlinghall för att ge 80 stycken andra IKEA-ner uppdelade i lag en hård match;o). Personalavdelningen bildade ett lag tillsammans. Efter bowling bjöds det på en smarrig grillbuffe och när klockan var 23:00 åkte jag hem och stupade i säng. Det var en lång men superkul dag! Nedan ser ni ett foto med tre av deltagarna i mitt lag, från vänster, Johanna, Marie och Annie.

Söndag 

Till skillnad mot gårdagen har  dagen varit desto lugnare. Jag har promenerat med hundarna, firat fars dag där jag blev bjuden på middag och hejjat fram ett guld till Kalmar FF. Tänk att de till slut lyckades att vinna allsvenskan. Det är stort! Fredrik har varit i Halmstad och sett matchen live, när han kommer hem vid 21:30-tiden kanske jag hänger på honom ner till stan där lagmedlemmarna skall firas. Men det får bli om jag orkar:o).

Det är väl allmänt känt att man drömmer lite konstiga saker när man är gravid och jag är absolut inget undantag. Jag drömmer mycket om känslor och när jag känner dem så känner jag dem rejält. I natt drömde jag den värsta drömmen av dem alla:

Mickis, Kiwis uppfödare ska komma om några helger och hålla kurs i två dagar (på riktigt). Självklart har jag tackat ja till att vara med båda dagarna!  I drömmen ringde Mickis mig och sa att hon hade höjt priset för en plats med en oerhört stor summa pengar. Jag funderade ett tag men bestämde mig i allafall för att vara med för jag ville så gärna. Då fick jag veta att Mickis bara hade höjt priset för att jag skulle hoppa av och att hon skulle kunna ge platsen till någon annan. Hon hade inte tyckt att jag var tillräckligt bra för att vara med på kursen. Detta gjorde att jag grät floder och inte för mitt liv kunde förstå hur någon kunde vara så elak. Jag undrade varför hon inte bara kunnat vara ärlig mot mig och säga som det var i stället för att höja priset och hoppas på att jag skulle hoppa av. Förnedrande!

Jag har inte märkt av dessa gravidhormoner så mycket i verkliga livet så förmodligen ger de sig uttryck i mina drömmar i stället. Jag är inte särskilt "gråtig" av mig i vanliga fall så det känns inte riktigt som jag att bli så förfärligt ledsen. Varför stackars Mickis fick vara den elaka tanten i denna drömmen har jag ingen aning om. Hon om någon är duktig på att peppa andra och tala om när man är duktig. Jag är inte särskilt duktig på att valla får, men skäms inte för det. Jag menar vad kan man begära av sig själv efter att ha gjort någonting fem gånger?? Nä, jag brukar inte vara sån utan blir oftast bara sporrad av att något är lite svårt och ger mig den på att reda ut det i stället. Det är jag i ett vaket tillstånd, vad jag håller på med när jag sover har jag ingen aning om:o).

Mera konstiga drömmar... 

Ni som känner mig väl vet att jag ständigt springer hos frisören och färgar och klipper håret för att det är så kul. Tyvärr bör man vara lite försiktig med det när man är gravid för håret kan skifta i kvalitet och resultatet kan om man ha otur ge ett annat utfall än det man har planerat. Jag skulle hemskt gärna vilja lägga lite slingor och kanske även klippa en bit men har inte bestämt mig för om jag ska våga prova eller inte. Förmodligen är det därför jag i stort sett varje natt drömmer att jag sitter hos min frisör Lotta som fullkomligt nekar mig en behandling. När jag tjatar och gråter (även i denna drömmen) hämtar hon sin chef Maria (som var min frisör i typ 6 år innan hon gick på mammaledighet) och även hon vägrar att göra något med mitt hår. Jag vaknar alltid alldeles förtvivlad (det är mycket känslor här också) och måste snabbt titta mig i spegeln och se om mitt hår är så hemskt som det verkar vara i drömmen och det är det ju förstås inte alls.

Jag undrar varför det är så här när man är gravid.  Jag hoppas inte att jag i verkligheten börjar bli som den jag är i mina drömmar för då bara måste ni säga till mig, ha, ha, ha!

Jag är som sagt inte så känslig i min vardag, inte mer än i vanliga fall när jag inte är gravid. Idag när jag var ute med hundarna gick jag förbi Fredrikskans arena. Där stod hur mycket folk som helst som skulle plockas upp av de 47 bussar (!!) som skulle ta dem till Halmstad för att vara med när Kalmar tar hem segern i Allsvenskan 2008. Några tårar av lycka trillade ner på min kind när jag stod där och tittade på alla dessa människor som skulle ge en hel dag av sina liv, för att få vara med och dela lyckan med laget. Dom där tårarna hade nog kommit även om jag inte hade haft en bebis i magen... eller? Helt normalt eller hur! ;o)