För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vissa saker som vi tragglade innan satt som en smäck i går när vi var i ridhuset och körde lydnad. Hon är så himla duktig min lilla hund! I förrgår var vi på samma plats men tränade agility med balans och slalom i fokus. Jag var supernöjd även med detta pass!  Slalomet börjar sitta någorlunda dock har Kiwi ibland svårt att hinna parera andra porten då hon kommer i hög fart exempelvis från ett annat hinder. Är väl bara att träna vidare helt enkelt.

I dag står det fjärrdirigering och apportering på schemat...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya kommer att få glukosamin (Aktiv hund) igen så får vi hoppas att det ger någon lindring. Vi vet ju vad vi har nu och kommer såklart att hålla koll för Meya ska inte behöva lida! Just nu ligger hon i sovrummet och har legat där sedan vi gick upp kl 7. Men det är lite så hon har gjort sista veckorna. Reser sig inte mer än nödvändigt och det är ju inte så konstigt. Nu tar vi det lite piano och låter tiden utvisa vad som händer.  Så länge hon klarar lite promenader i sin takt tycker jag ändå att hon får livskvalitet men det kommer bli ett dagligt övervägande för det har gått snabbt på slutet. Det är nog bara att inse att tillräckligt förberedd kan man nog aldrig bli.