Meya är hemma igen, vi hämtade henne i onsdags eftermiddag. Hon är fortfarande väldigt trött men det går hela tiden åt rätt håll. Idag har hon ätit med ganska god aptit och när man exempelvis hämtar hennes koppel så kommer hon springandes och vill följa med ut på promenad. Alltså är hon mer allert igen. Jätteskönt, usch jag har varit så orolig, trodde emellanåt att stunden var kommen och det hade jag ärligt talat inte rett ut. Inte förlora två hundar på så kort tid, det går ju faktiskt inte. Meyas sjukdom har rivit upp alla sår igen som inte ens har hunnit läka. Sorgearbete TAR TID, så är det bara.

Nu måste jag fortsätta... Skriver mer vid ett senare tillfälle. Då ska jag berätta om en övveraskningsfest, min födelsedag och så lite träning såklart :)

See ya