Nu var det mer än en vecka sedan jag bloggade och det beror på att det inte har hänt så mycket. Jag har fortfarande ont i foten (även om den nu är mycket bättre) och har därför legat lågt på hundträningsfronten. Lite justeringar inomhus har det förstås blivit, all träning är bra träning, men helst av allt hade jag ju velat vara ute och jobba med generalisering och en massa störning! Jag misstänker att det inte blir någon debut i LK1 till helgen, för det första har jag missat värdefull träning men för det andra är det bara ett par dagar kvar och jag kan fortfarande inte stödja på foten. Kan ju inte gå en linförighet haltandes, även om ni Kiwi klarar å hålla positionen när jag haltar, tro mig, vi har testat.

Celvin är just nu mer vild än tam. Han är överallt på nolltid så det gäller att vara med i svängarna. Det är superkul å se honom utvecklas!! Igår hade vi lagt honom i sin säng och stod bredvid och pratade om något och när jag sneglade till hade grabben rest sig upp och stod upp och kollade på oss. Jag bara... fram med kameran...han står ju upp, hahahah och så blev vi så klart löjligt stolta över vår lilla prins! Bildbevis kommer nedan!!

Just nu sitter jag hemma med en jobbig huvudvärk igen. Antar att det är mina sömnlösa nätter som spökar. Celvin vaknar stup i kvarten och är ledsen för något som jag inte fått kläm på. Han är iofs lätt att söva om men sover sedan inte särskillt länge förrän han vaknar och är ledsen igen. Provade igår och ge honom ett extramål med gröt innan läggdags ifall det är så att han är hungrig på natten men inte heller det verkade hjälpa. Tänderna i överkäken har nu spruckit igenom tandköttet så jag tror inte heller att det är dem, utan känns mer som att han behöver trygghet eftersom han somnar om så fort han kommer upp i min famn. Ja, ja, det är väl övergående, jag ska inte klaga, vi har haft tur med vår lille kille!!