De senaste dagarna och nätterna har varit förfärliga...

Det började i torsdags då mamma och jag åkte runt och gjorde några ärenden. Vi började på Hagbloms för att hämta material till tvättstugan samt göra vår slutbeställning på de tapeter vi ska ha i övriga huset. Jag började känna mig lite yr och väldigt törstig men tänkte inte så mycket på det. Vi åkte sedan vidare till IKEA för att köpa flyttkartonger. När jag stod i kassan började det värka i hela kroppen (jag kunde inte stå rakt) och jag var törstigare än någonsin. Mamma uppmärksammade att inte allt stod rätt till och gick för att köpa en dricka och en korv till mig. Kvar på listan hade vi ett besök på maxi men mamma undrade om hon inte skulle köra hem mig då jag enligt henne var "askgrå" i ansiktet. Jag som var så tacksam för att mamma ställde upp och hjälpte mig med allt (det är trots allt lite mer omständigt att göra saker med en liten bebis) så jag ville verkligen fixa allt vi hade tänkt. På maxi betalade jag mina varor men gick sedan därifrån utan mina varor så kassörskan fick springa efter mig och ge mig dem. Näe, huvudet var absolut inte med mig denna dag! Vi hann med ett stopp på Coop oxå och till sist OKQ8 för att hämta ett paket från Celvins farmor. (Tack snälla Mariette och Stig för den fina joggingdressen, vi hör av oss till er inom kort!) Väl där kunde jag knappt gå ur bilen pga smärtor i hela kroppen. Mamma körde hem mig och jag ringde till Fredrik som var i huset och grejjade och bad honom komma hem så fort han kunde. Tur var väl det för när jag kom hem och hade lyckats lägga mig och lille Celvin i sängen klappade jag ihop fullständigt. Jag fick värsta ångestattaken, frös enormt, värk i kroppen, kunde inte ligga stilla i sängen utan bara skruvade mig fram och tillbaka hela tiden. Tårarna sprutade...

Det var inte kul att behöva avbryta Fredrik i huset. Han behöver verkligen lägga all tid där för att vi ska kunna flytta in i tid. Trots detta kom han hem på studs utan att ställa några frågor, han förstod att jag behövde honom. När han kom hem tog han hand om Celvin, hundar och lagade mat. Jag kallade in Meya i sängen, hon fick värma mig och efter en liten stund kom även Kiwi och lade sig på min andra sida. Där låg vi som packade sillar. Tur att man har sina underbara hundar som alltid ställer upp ;o).

Jag var uppe i några minuter och försökte äta men det gick inge vidare. Dök ner i sängen igen. Hela denna natten var hemsk, sov bara någon timme i stöten, Fredrik fick serva mig med vatten - jag drack kopiösa mängder!!! Han fick hjälpa mig på toa för jag höll på och svimma så fort jag reste mig, dessutom fick han sköta Celvin efter varje mål mat för jag kunde inte lyfta honom.

När fredagmorgonen äntligen kom bestämde sig Fredrik för att jobba hemifrån. Jag var ett vrak, skulle aldrig klarat att ta hand om vår lille Celvin själv. På eftermiddagen ringde jag till sjukvårdsupplysningen eftersom jag forfarande mådde dåligt. Jag var orolig att att mitt AT skulle påverka Celvin, att han inte skulle få i sig tillräckligt med näring men det var tydligen ingen fara enligt dem. Han tar vad han behöver men det är på bekostnad av mig sa de;o). Skönt att veta så slipper jag oroa mig för honom! Eftersom detta är fjärde gången jag har dessa symptom, även om de var som värst nu bad de mig att söka nästa gång det händer, om det händer. De sa även åt mig att försöka äta lite samt dricka exempelvis saft så det gjorde jag för att sedan stupa i säng igen. Framåt 17-tiden kände jag mig lite bättre och gick upp. Då hade jag legat nästan ett dygn i sängen. Sedan var jag vaken till 23-tiden.

I natt vakande jag av att jag frös enormt. Jag märkte att Fredrik var vaken så jag frågade honom om det var kallt i rummet, jag var orolig att Celvin oxå var kall. Det var inte kallt utan jag hade nog bara frossa. Jag bäddade in mig ordentligt och somnade om.

Idag mår jag mycket bättre. Jag är fortfarande trött, har lite värk i fotlederna, har i stort sett ingen aptit men för övrigt är det ok. Jag fixar att ta hand om Celvin själv så Fredrik har åkt till huset för att slipa det sista på taket i vardagsrummet. När det är klart ska det målas och när det är gjort tänkte jag åka dit och städa undan allt slipdamm så att vi kan tapetsera. Mamma och Per har lovat att hjälpa oss i nästa vecka. Hoppas, hoppas att vi hinner få klart ett par rum för isf kan vi börja köra över lite grejjer. Just därför hade jag velat packa idag, i mina ny inköpta flyttkartonger. Jag får se om jag orkar lite senare för just nu ligger jag i sängen och skriver. Celvin ligger bredvid mig och sover. Så mysigt så!

 

Jessica

10 maj 2009 17:49

Låter inget vidare, hoppas du mår bättre nu!
Kram

http://www.rhu.blogg.se

 

mamma

11 maj 2009 08:47

Du måste ta hand om dig! Det är inte lätt att vara nyförlöst och sköta allt som du gör runt omkring! Framförallt med en liten bebis som är dygnetruntjobb hur underbart och härligt det än är så är det en krävande tid + flytt och husbygge/planering och vardagliga sysslor! Nä nu kör vi järnet så mycket vi alla bara orkar och fixar det här tillsammans! Det kan ju bara bli bättre eller hur? Snart är ni på plats i ert underbara hus och kan njuta ordentligt! :oD Ses ikväll på Korallrots Gränd nr4!
Kram mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Per och jag byggde upp en agilitybana klass 1 och då såg det ut så här:       Det är så otroligt bra få se sig själv på film. Många saker känns annorlunda mot hur det ser ut. Både till det bättre... och sämre :) ...

Ja du kära mamma Rhu, vart tog jag vägen? Det undrar jag oxå. Tiden bara springer iväg, veckorna består av måndagar och fredagar typ :) Kan bero på att jag har en liten ettåring som sällan eller aldrig sitter still (gulle  ) att det är fina, ljusa kv...

För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vis...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya k...

  Idag var vi hos veterinären för att vaccinera hundarna. Då jag bokade tiden bad jag dem sätta upp lite extra tid för att hinna känna igenom Meya lite ordentligt eftersom jag känt att hon börjar bli gammal och förmodligen har ont i sina små leder...